Ibland låter jag namnlappen bara skymta. Det blir för mycket att sy på den som vanligt på en sån här klänning tycker jag.
Mönster: Simplicity från 1960-talet
Tyg: återbruk
Tryckknappar: Snap source
Upp: den här blev ännu bättre än den förra, även om tryckknapparna bak blev enklare (men smidigare) än de med pärlemoknappar som Sprallinen har på sin klänning
Ner: tyget är slut
Helt underbar! Vilket härligt tyg! :)
SvaraRaderaFantastiskt söt!Bra kompromiss också med namnlappen, jag märker att jag oftare och oftare bara låter bli att sätta dit dem...
SvaraRaderaVilken jättefin klänning, både modellen och tyget :)
SvaraRaderaväldigt fint tyg och väldigt fin modell! har du ritat mönster själv eller vart har du hittat det?
SvaraRaderaStora lilla, intressant. Är det en mottrend när vi örjar smyga med namnlappar eller inte sy fast några alls?
SvaraRaderaÅsa, mönstret har jag fått genom en annan sybloggare. Det är från 1960-talet. Jag har skalat om det i andra storlekar, men det här är originalstorlek (det står 3 år, men känns mer som en 2-årsmodell eftersom den är så kort).
Så söt - vilket fint tyg!
SvaraRaderaJättefin! Modellen var så snygg och synd att tyget har tagit slut, jag förstår att du tycker om det.
SvaraRaderaLustigt för så gör jag också. Låter namnlappen hamna mer och mer på insidan av plaggen än utsidan och min egenhändigt tryckta lappar är betydligt mindre än de från "mina namnband" och de använder jag också oftare.
SvaraRaderaKlännigen är verkligen fin.
Supersöt klänning! Modellen är jättesöt och tyget helt underbart! Ska prova den modellen när I blir större för jag har också lyckats byta mig till det här mönstret! :D
SvaraRaderaDet allra finaste var att modellen och tyget gifter sig så bra! jag skulle vilja ha en i vuxenstorlek :)
SvaraRaderaSå sagolikt vacker!! Helt underbart tyg!!
SvaraRadera