Längtan

Någon gång när
• tygförrådet inte är lika fullt längre
• jag har mer tid att sy
• barnet behöver mer kläder (alternativt att jag börjar sy till mig själv, för jag behöver verkligen mer kläder! På riktigt!)
• plånboken tillåter import från USA, det är ju inte bara frakten som kan bli dyr utan tull och moms också...

... då ska jag frossa på riktigt hos Reprodepot! Titta bara på girafftyget här - visst är det näst intill oemotståndligt.

Men tills vidare längtar jag efter ledig tid att sy klart förklädesklänningen som ligger tillklippt och kantbandsnålad. Trodde jag skulle sy igårkväll, men litet barn som inte vill sova går före!

Mina första muddbyxor

Enklaste byxmönstret med bara två mönsterdelar, lite modifierat med muddar i midjan och i bensluten.

1. Jag började med att sy ihop muddarna till tuber som jag vek dubbelt.
   
2. Sen började jag med själva byxan genom att sy ihop grensömmarna fram och bak.
   
3. Dags för midjemudden. Någonstans hade jag läst att mudden ska vara 10 procent kortare än tyget man syr fast den emot, men jag tog lite till (och det var nog tur, för byxorna blev väldigt stora med det mindre måttet också).
   
4. Därefter sydde jag ihop byxbenen i en enda söm och sydde fast muddarna nertill.
   
5. Sist gjorde jag en stickning i sömsmånen i midjan – det ser snyggt och lite mer bearbetat ut.
   
6. Tilde textilmärket sydde jag fast i muddsömmarna på baksidan.

Det var inte helt lätt att sy i velouren. Det översta tyget ville gärna bubbla sig, oavsett hur jag ställde pressarfotstrycket. Har någon något bra tips på hur man ska göra?

Mönster: bearbetning av ”Ny barnkläder” av E. Gynther
Tyg: turkos velour och röd mudd från Tygverket
Svårighet: lätt
Kostnad: 40 kronor (man behöver bara en halvmeter velour, och får säkert ut två par byxor på den biten. Till muddarna behövdes bara 15 centimeter.)
Tips: Sy inte klart förrän barnet har vaknat och kunnat prova kanske är ett bra tips ;-) Eller så är det bara jag som är så otålig. Nå, nu har Sprallinen ett par snygga, sköna byxor till hösten i alla fall.

Hätta i turkos velour

Den söta hättan är egentligen rätt enkel att sy. Lite pysslig, men inte alls svår. Man syr ihop de tre delarna till en mössa i yttertyget (jag valde turkos velour på prov) och en mössa i fodertyget (jag valde samma röda trikå som jag hade till byxorna och tröjan). Sömmarna har stickningar som håller sömsmånen på plats. I sidorna är det små insnitt. Sen syr man ihop de båda mössorna och sätter kantband.

Enligt mönstret skulle det vara passpoaler längs sömmarna på hjässan, men jag valde bort dem eftersom jag först ville se hur mössan passar. Nu vet jag att jag måste ta in den lite mer i nederkanten och förlänga den en aning i pannan. Det verkar som att Mamman pysslar har gjort samma erfarenhet. Eftersom jag använde resårkantband kunde jag dra ihop hättan lite baktill med resåren. Jag valde också bort knytband eftersom resåren blir rätt tjock. Först hade jag tänkt ha tryckknapp i stället, men Sprallinen var så nöjd med den halvfärdiga mössan på huvudet i eftermiddags att det inte verkade behövas. Hur mössan passar på henne i färdigt skick, återstår att se.


(Svårt, svårt att fotografera en hätta utan modell...)

Mönster: Ottobre design, nummer 1 2007
Tyg: velour från Tygverket och röd trikå från Dollys tyger, resårkantband från Söders tyger
Svårighet: medel
Kostnad: jag använde spillbitar, så i princip ingen kostnad
Tips: lätta rejält på pressarfotstrycket (”Sy kläder av mjuka tyger”)

Solstrålemössa

Jag hade lovat mig själv att inte krångla till nästa projekt, utan bara följa mönstret och anvisningarna. Det gick ju bra. Och snabbt (kanske för att jag ville bli klar och kunna börja hitta på eget igen?).

Mössan är sydd i dubbelt tyg och går därför att vända. Antingen är den gul-orange eller röd-orange. Enligt mönstret ska man vika upp kanten, men jag tror att vi kommer att låta den vara ovikt. Faktiskt var det ganska skönt att ha ledning av ränderna när jag sydde den här; jag är nog lite slarvig annars och skulle inte ha matchat ihop tygerna lika snyggt. Trikån är från E-slöjd som jag gillar mer och mer. Charlestone har skrivit om hur det är med E-slöjd och jag kan bara hålla med.

Sen vet jag inte hur smart det är att göra mössor utan hakband till en liten sprallin som gjort det till sin sport att ta av sig mössan och slänga i backen under promenader - och sen le det där änglaleendet som gör det omöjligt att bli arg.

Mönster: ”Nya barnkläder”, Elsebeth Gynther
Tyg: E-slöjd
Svårighet: lätt
Tips: förläng luvan ännu lite mer

Enklaste byxan, också tillkrånglad

Det här är de allra enklaste, superlätta byxorna (joggingbyxor) från ”Ny barnkläder” av Elsebeth Gynther. Krånglet hittade jag på alldeles själv, och den lilla extra tvisten fick jag på köpet.

Jag ville sätta samma resår i byxbenen som jag satte i ärmarna på den här tröjan. Det var lätt. Men sen ville jag ha något lite extra och uppfann en ficka som jag också kantade med resårbandet. Det gick rätt bra att sy fickan eftersom jag inte hade sytt ihop innerbensömmarna än. Därefter höll min maskin inte alls med om att det vore briljant att förstärka ficköppningarna med en knapphålssöm. Det blev helt enkelt för tjockt. Nu hänger ju inte Sprallinen med händerna i fickorna, än, så det är inget stort problem. Jag kan leva med att det inte ser perfekt ut.

Tvisten kom när jag sytt ihop bensömmarna. Något var inte alls som jag tänkt. Jag hade blandat ihop fram och bak! Så nu har byxorna fickor på rumpan i stället för fram. Fast det ser lite koolt ut det med, eller vad tycker ni?

Påskgult och sommargult

Jag har en plan för de solgula kläderna till i vår och sommar. Här ser ni en del av den planen – troligen tillkommer ett par gula muddbyxor i velour också. Den randiga tunikan är ju klar och nu väntar jag på

• mer tyg från e-slöjd
• mönster från Ottobre
• att Sprallinen ska vakna så vi kan gå till Tygverket, som jag hoppas har skärtorsdagsöppet, och köpa den blommiga trikån.

Skryt

Jag har bestämt mig för att det är okej att skryta i sin egen blogg, och återger därför ett samtal från trapphuset igår. Sprallinen och jag hade varit ute med soporna och möter en mycket trött mamma med två mycket trötta barn. Hur trött hon än är stannar hon upp, vänder sig tillbaka mot oss och utbrister:
– Gud vilken fin tröja!
– Tack, säger jag och biter mig i läppen för att inte lägga till "jag har sytt den själv".
– Varifrån kommer den?

och då måste jag ju...

– Jag har sytt den själv.
– Åååå!

Förklädesklänningsföljetong, del 3

Så här blev den, förklädesklänningen jag försökt sy ett tag nu. I den bästa av världar hade jag köpt en liten bit till av tyget. I den världen hade jag också upptäckt vävfelet i tyget i tid. Då hade Pippimönstret inte hamnat så centrerat som nu, men men...

Den här gången sydde jag kantbanden i ärmarna innan jag sydde sidsömmarna, efter tips av Klockarbarn. Det blev snyggt och bra. Jag sydde en förstärkande sticksöm några centimeter ner under ärmhålen så att sömmen skulle hållas på plats.

Mönster: Föräldrar och barn, nummer 2, 2007
Tyg: Åhléns
Svårighet: relativt lätt
Kostnad: närmare 100 kronor inklusive kantband och tryckknappar
Tips: köp lite mer tyg än vad du tror kommer att gå åt