söndag 29 november 2009

Snöflingan


[Här har Sprallinen alldeles på eget bevåg kompletterat snöflingekjolen med en röd underkjol. Det blev rätt effektfullt, tycker jag.

Vi har gråväder och höstrusk. Inte en vit jul i sikte. Kanske just därför ville Sprallinen vara snöflinga på avslutningen på barndansen i lördags. De andra barnen skulle vara änglar och tomtar och pepparkakor, men hon var väldigt bestämd med att hon skulle vara snöflinga.



Kjolen blev mycket enkel, men fin och fullt fungerande för en liten snöflinga, eller hur. Så här gjorde jag:

1. Klippte tyllen i 30 cm långa våder. Jag hade tyg till två våder, men så här i efterhand skulle jag nog velat ha dubbelt så många, så att det fyller ännu mer.
2. Sydde ihop våderna till rundlar.
3. Lade den ena rundeln i den andra och sydde rynktråd genom båda lagren.
4. Rynkade till ungefär 70 cm i midjan.
5. Sydde en mudd på cirka 55 cm.
6. Sydde fast kjolen mot mudden och stickade ner sömsmånen så att det inte skulle bli så sticksigt
7. Sydde på paljetter lite utspritt över det övre lagret.

Mönster: eget, om man nu kan kalla det mönster
Tyg: tyll på 3 meters bredd från Tygverket, mudd från förrådet
Tillbehör: vita paljetter från Tygverket
Trist: novemberljusfotografering
Kul: uppfinneriet, det är nästan det jag gillar mest med att sy

söndag 15 november 2009

Kusintröjor


Japp! Det gick helt smärtfritt att bandkanta i halsringningen också. Visst kunde jag finjusterat sömmarnas placering lite mer, men för första plaggen kan jag inte vara annat än nöjd. Fantastiskt jättenöjd, om sanningen ska fram.

Det är Sprallinen och hennes kusin som ska få tröjorna. Valet av färg på kantbanden bestämdes av velouren som ska bli byxor att höra till. Att just det tyget var Hilcos interlock var en lyckträff insåg jag när jag någonstans läste att det är bland det enklaste att få snygg med bandkantaren. Den stora frågan nu är när byxorna kommer att bli sydda – det finns ju inget att bandkanta på ett par byxor i velour...

[Fåll med avig trenålssöm. Jag klistrade fast ett block häftlappar på sybordet som guide – i väntan på fållningstillbehöret.]

Mönster: Ottobre Creative Works, den raka modellen, stl 110 och mitt eget i storlek 2–3 år
Tyg: JNY designs härligt gula moln (jag kan faktiskt inte se mig mätt på det tyget) och vinröd Hilco-interlock
Glädje: ny leksak som fungerar så bra
Kul: att bandkantningen går så snabbt och smärtfritt
Positivt: surret från maskinen som matar och syr så fint
+++: allt med de här tröjorna

fredag 13 november 2009

Bandkantaren och jag!


Tittatittatitta! Så fint det blir!

Lite pill att få in själva kantbandet (tack AnnaKaisa för att tipset om att ha långa kantbandsremsor!), lite pill med att förstå hur apparaten ska sitta fast, men sen. Maskinen matar och syr och allt blir perfekt. Än så länge har jag i och för sig bara testat raka sömmar – men strax blir det halsringning. Håll tummarna!

tisdag 10 november 2009

Första covrade plagget

Jag undersöker min nya maskin, en Janome Coverpro 1000. Parallellt läser jag vad andra bloggare, som Gekko och Thea, skriver samt känner igen mig i Uplandsgårdens bryderier. Jag är glad över Lindas film på Youtube där hon visar hur man enkelt fäster trådarna. Och jag känner hur det rycker i ha-begäret. Kantbandspressarfoten ligger och väntar på mig i butiken, men jag vet att det finns en hel del annat att upptäcka med. Sömnad är en materialsport!

[Inga fancy bilder på snygga sömmar här. Möjligen kan man se den vita sömmen på halsringningens avigsida där kantbandet fortfarande är oklippt. Det bjuder jag på.]

Den här tröjan sydde jag mest bara för att testa, både täcksömsmaskinen och Ottobre-mönstret. Lat som jag var valde jag något som funkade med vit tråd eftersom det satt i maskinen från början.

Kantbandet i halsen stickade jag ner med tvånålssömmen. Det var rätt meckigt att få till det i svängarna och jag vågade inte gå så nära kanten än. Maskinen känns tung och svårstyrd när det inte bara går rakt fram, men det kanske mest är en träningsfråga. Utan den genomskinliga pressarfoten hade det varit nästan omöjligt.

Ärmarna fållade jag innan jag sydde ihop dem. Jag vet att många syr på det sättet, men nästa gång tänker jag nog ändå försöka fålla sist, jag tycker inte om den hårda kant det blir annars (och min vanliga symaskin har lite svårt att sy ner en tjock sömsmån). Undrar om den så kallade friarmen fungerar för små barntröjsärmar.

Livstycket fållade jag när hela tröjan var ihopsydd. Det gick utmärkt.

Mönster: Ottobre Creative Workshop, raka modellen, storlek 110
Tyg: Jofotex gamla uggletyg och Hilcointerlock
Kul: att upptäcka nya maskinen och alla tillbehör, massor av upptäckarlusta kvar
Trist: tröjan är jättestor så trots att Sprallinen är 107 cm lång borde jag nog hålla mig till 104 ett tag till – men hellre för stor än för liten