onsdag 17 september 2008

Jag har fått så fina utmärkelser!



Från Klara med K har jag fått jag ”Five blogs that make my day”, från Syserine har jag fått ”I love your blog” och från Simones kreativa mor har jag fått ”Kreativ blogger”. Tack ni fina bloggvänner! Det värmer gott.

Meningen är ju att jag schangtilt ska dela med mig av mina favoriter. Det gör jag så klart gärna, men då måste jag fundera en stund på vilka de är. Jag är så glad över att jag började läsa Knåpmodern och Gekko, Thea, Majthjo, Klockarbarn och Pemba och kom tillbaka till handarbetet och pysslandet. Och sen alla som tillkommit – inspirerande, kreativa människor med stora hjärtan och mycket glädje! Tack! Dem jag läser dagligen ser ni i min högerkant – sen har jag över hundra jag följer med Bloggkoll, dem läser jag så gott som dagligen de också. Och så de där som handlar om språk och skrivande som jag länkar till från Tilde text. Jag gör det enkelt för mig och väljer er allihop!

tisdag 16 september 2008

Mönsteröverraskning

Jag har fått paket! Ett riktigt fint mönsterbytespaket, fyllt med godsaker som allihop gjorde mig glad. Titta bara, mönster till en hur fin badrock som helst, raraste finkappan och en smockklänning. Jag har aldrig broderat smock, men blev nyfiken redan när Tyrvi skrev om det för länge sedan. Till nästa sommar blir det en smockklänning!

I paketet låg också band från anno dazumal – Sprallin annekterade genast det poppiga breda bandet med ”soul beat”. Jag tror faktiskt att jag vet vad jag ska använda det till (när hon släpper taget om det). Min favorit är det blå bandet från 1950-talet. Så rätt. Och med blå knappar till.

Och så god choklad som jag så klart smaskar på när jag skriver detta ;-)

Det är sywapparmammorna som arrangerar det här bytet. Man skickar till två personer och får från två. Precis lagom ansträngning för mig just nu – och alldeles väldigt glädjande när man får paketen.

Tack Helena på Kan själv! Jag är så glad över att få ta del av din mönsterskatt!

fredag 12 september 2008

Sybloggsklänningen, igen


Å, vad jag tycker om gamla klänningar och mönster till dem! I våras sydde jag en sån här klänning till Sprallin, nu har skalat om den till storlek 1–2 år. Hoppas jag. För den ettåring som skulle få den har nästan hunnit blir 1,5 år nu. Undrar hur det gick till.

Nu är det verkligen en sybloggsklänning. Jag har fått mönstret av en sybloggare, i min tur lånat ut det till ett par andra och nu sytt en klänning till ett sybloggsbarn. Jag är så glad över att ha upptäckt er alla som syr och berättar och delar med er!

Mönster: Simplicity från 1960-talet
Tyg: Minny Muu Ladybug från Reprodepot
Upp: äntligen klar
Ner: att det tog så lång tid att den kanske hunnit bli för liten

Tripp, trapp, trull


Jorå, nu har jag bestämt att man får blogga om saker som ännu inte är färdiga. Jag tänkte inte ens på möjligheten att den bruna mudden skulle ta slut. Men det gjorde den och därför saknas den på den översta och största kjolen. Dessutom håller mina namnlappar på att ta slut, och eftersom jag ska spara de här kjolarna till första advent (då det kommer att hända roligheter), så blir de utan tills vidare.

Nu har jag alltså skalat om Napoleonkjolen i tre storlekar. Fast jag har inte provat på någon annan än Sprallin, så det är ett litet vågspel. Det är kul med de här kjolarna, och jag blir glad av att titta på dem. Hoppas att den glädjen kan spridas till andra också. Då, i advent...

Mönster: eget ”Napoleon”, storlek 1–2 år, 2–3 år, 3–4 år
Tyg: gardinkappa från Stadsmissionen, lakan från samma ställe, kantband från Bibbis och mudd från Söders tyger
Glädje: att jag kunde hitta på dem
Dumt: att saker tar slut vid fel tillfällen
Tips: när jag sydde det sista kantbandet i nederkanten kom jag på det: om jag låter kantbandet gå omlott där jag tänkt sätta namnlappen så gör det inget om det inte blir helt perfekt just där (jag tycker att det är svårt att få till flera lager kantband på något snyggt sätt)

fredag 5 september 2008

Pixiväskor


I helgen hälsar vi på Sprallins kompis i skärgården. Eftersom vädret kan bli ostadigt bullar vi upp med regnkläder, kritor och böcker. Böcker i lagom stora väskor så att man kan bära om kring med dem bra. Rätt gulliga, inte sant?

Mönster: eget tillsammans med Mamma M
Tyg: second hand
Tryckknapp: Snapsource
Bra: det var kul att uppfinna väskorna och de går lätt och fort att göra, jag anar massproduktion till julen

När sybarna träffas

När barna till symammorna träffas kan det se ut så här. Mammorna fnissade, men jag tror faktiskt inte att barna själva tänkte på att de hade nästan likadana tröjor. Det är nog sunt.

tisdag 2 september 2008

Hoho! Söt ettårings ugglestass

Eftersom ettåringens föräldrar möjligen tittar hitåt ibland tänker jag inte avslöja vilken ettåring det handlar om... Men jag hoppas att hon kommer att gilla kläderna och att de passar.
Sprallin är övertygad om att det här är hennes tröja – men den är ju på tok för liten. Kanske har vi tillräckligt mycket tyg kvar för att det ska räcka till en åt henne med. Hur som helst är detta ytterligare en av Meedom-Meedom-raglantröjorna. Med muddkantband i ärmarna och vanlig mudd i halsen. Enkel och snygg.

Mönster: Meedom och Meedom, raglantröja, form 1, storlek 74
Tyg: Jofotex och lokala tygbutiken
Upp: börjar bli plättlätt det här med att sy tröjor
Ner: ingenting

Napoleonkjolen är omskalad till storlek 1–2 år (hoppas jag) och sydd i manchester. Jag gillar verkligen den smultronröda färgen i tyget och hur fint det blev med brun mudd till. Kanske skulle jag ha satt brunt uggletyg i fickorna om jag hade haft något, för det finns risk att det ser ut som att tröjan sticker ut genom kjolen nu. Men, som sagt, jag hade inget brunt och det här blev bra det med.

Eftersom jag använde muddväv som kantband gällde det att få tillräcklig sträckning utan att tyget skulle bubbla sig. Till ficköppningen tog jag lite drygt 80 procent av längden och det blev lite bubbligt (vilket inte gjorde så mycket eftersom det blir bubbligt av midjemudden också och förmodligen inte alls kommer att synas när kjolen sitter på ägarinnan). Därför gick jag upp till 90 procent till kjolfållen och det blev perfekt! Nu är jag lite mindre rädd för att kanta med muddväv än tidigare.

Mönster: eget
Tyg: manchester från Nea Nobelles julpaket, troligen Hilco, och mudd från lokala tyghandeln
Upp: rött och brunt funkar så fint ihop
Glädje: mitt eget mönster
Ner: att jag fortfarande känner mig lite slarvig när sömmen inte kommer exakt i diket mellan mudden och tyget
Funderar: det här med att frilägga bilderna är ibland snabbt och lätt och funkar ibland inte alls; jag har förstått att man bör fotografera plagget mot en så avvikande färg som möjligt, men får ändå inte till det – därför ser en del kanter trasiga och fransiga ut. Kanske bättre att återgå till gamla vanliga sättet ändå...