På väg till stranden, kanske?

Vissa kläder kan man bara ha vid speciella tillfällen. Ni vet, tjocktröjan på hösthelgen vid havet, lilla svarta på cocktailbaren och den blommiga volangklänningen till midsommar. Det här tror jag blir min gå-till-stranden-tunika.

[Skön tunika med viss gravidvarning – den är gigantiskt stor!]

Mönstret damp ner i brevlådan igår. Det kommer från Allers och tipset om att de skickar (skickade) gratismönster fick jag hos Sy-Mirre. Tunikan blev faktiskt helt färdig samma dag, förutom kantningen av ärmarna. Det är också den enda förändring jag gjort med mönstret.

[Lilltrollet ville också vara med på bilden.]

Det är något knas med urringningen. Ska jag sy tunikan igen måste jag rita om den lite. Dessutom gör jag nog en riktig infodring, som ger lite mer stadga. Och så kanske lite mer neutralt tyg?

Nu måste jag hitta en strand att gå till!

Mönster: Allers
Tyg: påslakan från loppis
Kul: att prova nya mönster och att snabbt bli klar, i vanliga fall blir saker jag syr till mig själv liggande hur länge som helst
Uppdateringstrist: tyget var för skört för en lekdag på Junibacken och sprack i ärmen... får se om jag sätter in en ny ärm eller fixar på annat sätt

... för då kommer sommaren snart!

Senaste snön smälter sakta bort. Kanske kommer ännu mer. Himmelen är entonigt grå. Sprallinen kräktes på väg till helgens utflykt. Men det blir sommar, någon gång snart kommer den. För här hemma sjunger vi både Idas och Pippis sommarvisor och när Sprallin sover middag syr jag i blommigt tyg och soliga färger.


Det är en Lisa-Marie till och den här gången är jag nöjd. Visst känns det lite mer troligt att det kommer en sommar när man ser på de härliga färgerna? Eller för att citera Sprallinen:
”Åh, mamma, med blommor. Vad bra att du sydde den till mig.” Gott betyg med tanke på att det faktiskt inte är någon klänning...

[Ärmarna har blommiga infodringar. Snibben vände jag med Mirres sytips om perfekta hörn – strålande i sin enkelhet!]

Den här gången gjorde jag infodringar i de spetsiga ärmarna och lade till en röd kantremsa längst ner. Den får liksom hålla ihop alla mönstren. Halsringningen blev inte heller lika vid, och livet är förlängt 4 centimeter. Precis som de tyska förlagorna har jag stickat ner sömmarna med trestegszickzack – och det blev riktigt snyggt.


Tröjan passar toppen till velourbyxorna jag sydde innan maskinen fick spatt igen. Resår i midja och benslut. Men jag gillar muddar bäst i bensluten, det fungar så bra under overallen och i stövlar.


Mönster: Farbenmix och ”Sy sejt børnetøj”
Tyg: E-slöjd och blommig trikå från Tygverket; orange velour från Jofotex och gul från Krabat
Glad: över att det blir ljusare och varmare och snart är sommar
Undran: är det någon annan med en Bernina 700 DL som haft problem med Bibbis tråd? Min symaskinsfarbror tror att det kan vara den som ger mig så stora problem.

Bland flygande tefat, symaskiner och klänningar

Finns det någon som handarbetar som inte har en hög med ufon* någonstans? Min växer och växer och ibland föresätter jag mig att beta av lite. Som den här elefanttunikan. Jag började sy den i somras, så glad över de gula elefanterna. Men sen tog det slut. Det var något med tunikan som inte stämde och jag kom aldrig på vad (då saknades bara fållen i kjolen, men jag tyckte redan då att den blev lite för kort).

* ufo=unfinished objekt, alltså allt det där man glad i hågen påbörjar men av någon anledningen sällan avslutar, jag är en typisk påbörjare

Inspirerad av Sprallins olika utstyrslar när hon själv får bestämma (hon håller lager på lager-principen högt, grundar gärna med pyjamas, därefter pippikläderna, sedan en balettkjol och ovanpå den en snurrkjol, gärna ett litet linne över pippis förklädesklänning, snuttefilt på huvudet och luciakrona i plysch som håller snuttefilten på plats och agerar krona), bestämde jag mig för att sy på en volang. Den är också sydd med dekorsöm, och har vågig rullfåll. Inte riktigt min vanliga stil. Men kanske Sprallins?

Mönster: Utgångspunkt Meedom och Meedoms raglantröjemönster, form 1, storlek 92, förlängt och utställt och med utanpåliggande dekorsömmar
Tyg: Jofotex
Kul: att den blev klart någon gång, och att den accepterades
Trist: det är fortfarande någon som inte stämmer, men jag kan inte komma på vad och nu får det ju vara
Extra: Sprallin ville visa picknickfilten som hon sytt på sin egen maskin till Pony – det är den hon håller i på bilden

Klänning med kravspec

[Ser ju inte mycket ut på galgen, kanske kan Sprallin prova i eftermiddag så får vi några lajvbilder i stället.]

Jag började om. Ritade helt nytt och utgick från bilden i huvudet i stället från färdiga mönster. Troligen har jag gjort så många tröjor nu att proportionerna ändå blir rätt. Jag har de här kraven på klänningen:

• den ska vara enkel att ta på och av även för en övertrött treåring
• det ska svänga om den när man snurrar
• den ska inte vara för knölig under overallen
• den ska passa både till strumpbyxor, tajts och byxor
• den ska inte kräva strykning
... och så ska den vara fin!



Det börjar närma sig. Speciellt nöjd är jag med det lilla motvecket på ärmen som ger så snyggt pös. Det har jag inte sett någon annanstans, vilket får mig att känna mig lite extra nöjd.

Halsen och ärmarna är kantade med trikå och inte med muddväv – så skönt att gå tillbaka det som funkar. Visst fick jag sprätta en gång, men det blev bara en. Stort plus. Den här gången följde jag mamma M:s råd och sydde fast kantbandet i en enda söm.

Tyg: Jofotex Televerksorangea flodhästar
Kantband: E-slöjds smalrandiga grå–svarta trikå
Mönster: alldeles eget
Glädje: att uppfinna, hitta på och få till
Mindre glatt: klänningen blev lite för stor (fast då räcker den ju länge) och den är inte tillnärmelsevis så fin som prinsklänningen, enligt Sprallin, fast bättre än den med bilar som hon tycker är en tröja
Utveckla vidare: jag har idéer på halsringningen och livbredden, modellen är inte färdigutvecklad än och nu sitter jag nästan på nålar i väntan på att få tid att göra nästa version


Och så blev det ju ett par velourbrallor till. Det här är nog det mest diskreta barnplagg jag sytt hittills... Samma mönster och samma tygleverantör som nästan jämt.

Tyg: Hilcovelour från Neanobelle
Mudd: E-slöjds smalrandiga trikå i benen, insydd resår i midjan
Mönster: Grue och Strand ”Sy sejt børnetøj”
Bra: diskreta saker passar till mycket, och det är ju inte som att Sprallin kommer att ha svarta tunikor till direkt

Dansa min docka

Sprallinen vill bara dansa. ”Titta på min balett, mamma” säger hon och skuttar iväg, hoppar, snurrar och är så där lycklig som man nästan glömt att man kan vara. Men. Dansen kräver klänning, det går nämligen inte att dansa om det inte svänger lite i kläderna. Den största favoriten är en vågklänning från JNY Design som hon kallar sin prinsklänning. Den har hon så ofta hon får, det vill säga alla dagar den inte ligger i tvättkorgen eller hänger på tork. Jag tänkte att vi skulle ge oss lite respit, och Sprallin några fler klänningar, så jag har börjat experimentera med tunikeklänningar. Här är första varianten.

[Jag gillar att klänningen inte är så vid som jag upplever att många andra mönster blir. Faktum är att till nästa gång kommer jag nog att ta in den ytterligare lite, och ställa ut kjoldelen lite till.]

[Ett par helt vanliga muddbyxor i fantastisk Hilcovelour som från början var avsedd till tröja till mig. Men tröjan hände aldrig...]

Mönster, klänning: ursprungligen mitt tröjmönster från ”Sy sejt børnetøj” (Grue och Strand), lätt utställd från midjan och lite rundad längst ner.
Tyg: biltyg från Sew Zannes eller möjligen Fabric Fairy
Saknar: skräddarlinjal, då hade rundningen blivit snyggare

Mönster, muddbyxor: modifierat från ”Sy sejt børnetøj” (Sand och Grue)
Tyg: velour från Hilco via Neanobelle, mudd från lokala butiken
Glad över: att det känns som att ljuset är på väg tillbaka när jag ser på de här färgerna, och att båda plaggen var helt oproblematiska att sy
Extra glad över: syjuntan som gör att jag i alla fall får ett par timmars sytid i veckan – just nu är det nästan allt jag hinner

Raglan till mor

Ännu mer raglan – men nu till mig själv. Mönstret till den här tröjan hittade jag i senaste Allt om handarbete. Tröjan ser oformlig och gigantisk ut så här när den ligger plant, och när jag sydde den undrade jag flera gånger om det verkligen kunde vara rätt. Nog för att jag är stor, men inte fullt så stor. Trodde jag... För när jag tog den på mig blev den jättebra!

Jag förlängde säkert en decimeter och bestämde mig ändå för att avsluta med rullfåll. Kanske mer rätt att kalla tröjan tunika. Det var lite pyssel med att få till halskanten, och jag tror kanske att jag skulle gjort en synlig stickning i nederkanten av den också och varit lite noggrannare. Men vad sjutton, jag har fått en ny tröja och det är minsann inte varje dag!

Det är svårt att fota rött, men här är en okej närbild av båda tygerna. Den ribbade trikån är underbart mjuk och skön!

Mönster: Allt om handarbete, augusti 2008
Tyg: ribbad spetstrikå från Jonic och röd trikå från Eiser, 100 % bomull
Överraskning: att tröjan inte blev en stor säck bara ;-)

Sommarsvala tunikor

Jag hade hela tiden i bakhuvudet att den där pyjamaströjan skulle göra sig som vanlig tunika också. Och det gör den ju! Eftersom det var värmebölja klippte jag till två på en gång – sen blev det kallt och tunikorna blev liggande. Till ikväll.


Mönster: 1970-talsmönster från Simplicity
Tyg: körsbärstrikån från Reprodepot med kantband från E-slöjd, båttrikån från MG Tyger med kantband från Dollys
Kul: fint och lagom gulligt mönster och tunn sval trikå blir en bra kombination när (inte om) värmen kommer tillbaka
Träna mer: rullfåll – det blir okej varannan gång, katastrof de flesta andra och perfekt en gång av hundra...
Till nästa gång: minska halsringningen något och/eller ta bort sprundet i nacken

Majbarnsklänning

Det finns nog bara två personer som jag kan tänka mig att sy i rosa åt. Båda är mina guddöttrar och båda är födda 2002. Den här tunikan eller klänningen ska rosaälskade Stora Lilla A få som eftersläntrande 6-årspresent. Jag är nyfiken på hur den kommer att passa – både i smak och storlek. Jag jämförde med en av Sprallins klänningar och de var nästan lika långa, så undrar just om det blir klänning eller tunika.

Nästan allt gick fel först, så jag var tvungen att låta klänningen, eller om det nu är en tunika, vila. Därför kommer den sent. Men sedan den och jag fått vila och jag dessutom rengjort min symaskin så fungerade allt precis som det ska.

Mönster: Allt om handarbete, marsnumret (?) 2008
Tyg: Dollys tyger
Tips: Jag pressade på stadband i bakstyckets axelsömsmån och längs besparingen på framstycket. Det gjorde det mycket lättare att sy stickningen längs besparingen utan att tyget töjde sig.
Nervöst: Att sy något till någon som man tycker så mycket om och som har en alldeles egen vilja och uppfattning (det har ju inte Sprallin riktigt ännu).

Bland blommor och bin

En helg på landet skulle det bli, och jag packade med vanliga symaskinen, overlockmaskinen och en stor väskla full med tyger och sybehör. De kom inte till så stor användning som jag hade hoppats, men en helkväll fick jag och alla tygerna i alla fall. Sprallin sov, sambon körde motorcykel och jag bredde ut mej! Här är resultatet, en tunika av Mamma M-modell i underbart japanskt tyg. Det är inte många kvadratcentimetrar kvar av den halva yard jag köpte - att jag alls fick ut tunikan berodde på att ärmarna är delade och jag inte hade det exakt trådrätt på ärmarnas bakstycken.

Vad förvånad jag blev förresten att det blev brunt kantband till. Jag hade sett framför mej flera andra möjliga färger, men det var brunt som var absolut finast. Tur att jag tog med hela lådan med kantband, eller hur?

Storleken blir jag fortfarande inte klok på, men tunikan kommer att vara sval och skön i år och nästa och året därpå kommer den att funka fint som blus. Tror jag. Jag har ritat om det lite och ska försöka med några andra mönster också - denna ständiga jakt på bästa mönstret!

Mönster: Mamma M
Tyg: Reprodepot (Minni Muu Bumblebee)
Svårighet: Jag tror att jag har kommit på hur sprundet blir snyggast, annars inga problem
Glädje: Fiiin (får man vara så nöjd själv? Ja, det får man.)

Tunika och byxor med mudd

Jag gjorde om mitt nya favorittröjmönster lite och sydde en tunika. Det gick toppenbra – om jag bara hade tänkt på att en tunika bör vara lite längre än en tröja. Därav den breda påsydda mudden i nederkanten. Det syns inte så bra på bilden, med nederdelen är bredare än överdelen och rynkad.

Tack vare Meedom och Meedom har jag nu nästan lärt mej att sy på kantband av muddtrikå. Jag tycker verkligen, verkligen om den boken! De säger att muddremsan ska vara 25 procent mindre än det man ska sy fast remsan på. Och det funkar! Jag drog lite för mycket i hörnen, men inte så att jag vill sprätta upp igen. Till nästa gång vet jag ännu bättre bara. Kantbanden i ärmsluten blev äntligen precis som jag vill ha dem.

Byxorna är mitt omgjorda Ottobremönster. De här två mönstren passar så bra i storlek och form att jag har använt dem mycket nu. Toppen!

Mönster: Tröjan från Ottobre 1/2005, byxorna från Ottobre 4/2007
Tyg: Trikå från MG tyger (tror jag), velour från en 25-kronorsstuv på Syfestivalen och inte alls samma kvalitet som Hilco samt muddväv från Syfestivalen för ett år sedan
Svårighet: Att inse att det är för sent på kvällen för att fortsätta sy... Det tog en kväll extra att bli klar
Glädje: Att det går så lätt med nya maskinen
Trist: Att den gamla maskinen bråkar

Rooosa luffarschackstunika

Jag svär ve och förbannelse över kantband i muddväv! Det fungerar ju inte! Kan någon ge mej ett förslag på hur man får det bra (som inte innebär att köpa en ny symaskin med kantbandspressarfot)? Fast jag gissar att det bara är träning som gäller. Och så måste jag se till att lämna in gamla Nettan på spa rätt snart, för det blir stundtals så ojämt att jag skriker högt.

Tack och lov blev halsringningen på den här tunikan bra. Sen skulle resten inte vara någon match, tänkte jag. Fel! Kantbanden i ärmarna skulle vara 17 centimeter, jag klippte till dem aningen kortare och kände mej klok eftersom jag vet att de tenderar att sträcka sej. Färdigsydd blev ärmavslutningen 21 centimeter. Sprätta! Nästa gång blev den 20. Jag nöjde mej med det och sydde ihop ärmarna med bred sömsmån. I nederkant skulle det också kantas. Hej och hå! Här har jag mej själv att skylla eftersom jag hade förlängt mönstret men inte tänkt på att förlänga också kantbandet. Det blev bubbligt och lite ballongeffektigt.

Frågan är nu om tunikan fungerar ändå? I senaste Allt om handarbete såg jag en klänningsmodell med resår i nederkanten som fick just den här effekten. Jag gillade det mönstret. Kan jag gilla effekten även när den inte var avsedd? Sprallins pappa säger ”ja”, jag säger ”njae, jag får nog sprätta loss och göra om ändå” – vad säger ni?

Tyget kommer från amerikanska Swezannes fabrics och är tjock härlig ribbtrikå. Enligt sajten kostar det 6 dollar per yard, men sen tillkommer nästan lika mycket i frakt och dessutom tull och postens avgifter. Utslaget per yard fick jag betala ungefär 140 för tygerna jag beställde. Men de är fina! Det var genom Nikka jag hittade Sewzannes, och hon har också beskrivit vad man ska tänka på när man beställer tyg därifrån. Hon har till exempel räknat ut att det blir mest ekonomiskt att köpa fem yard på en gång.


Mönster: Ottobre 4/2007 (en förlängd storlek 86)
Tyg: Trikå från Swezannes fabrics och röd muddväv från Syfestivalen för ett år sedan
Svårighet: Den där muddvävsremsan
Glädje: Just nu ingenting - måste bestämma mej för om den ska användas eller hamna i ufohögen först
Tips: Tages tacksamt emot!
Nästa gång: Ska jag rita om mönstret. Tunikan blir för vid i mitt tycke och halsringningen för stor. Jag jämförde med en köpt tunika i storlek 3-4 år och köpetunikan var mindre...

Tunika

Ni anar inte hur länge det dröjde innan jag bestämde mej för att sätta saxen i det här påslakanet. Jag är fortfarande inte helt övertygad om att det inte skulle ligga i Sprallins säng istället för att bli kläder. Men det blir fina kläder ;-)

Tunikan är en variant av den jag sydde i höstas. Ärmsömmarna och ärmisättningarna är ihopsydda, sicksackade och sedan stickade – ordentligt och snyggt. Jag rynkade ärmsluten innan jag kantade dem. Det blev rätt pilligt. Kantbanden sydde jag fast på det krångliga men snygga sätt som gör sömmen osynlig. Det är Mamma M som lärt mig hur man gör:
1. sy fast kantbandet mot tyget räta mot räta
2. klipp bort ett par millimeter av sömsmånen
3. pressa, vik över och pressa igen
4. sy fast kantbandet från rätsidan exakt i diket mellan tyg och kantband (snyggast blir det om övertråden har tygfärgen och undertråden samma färg som kantbandet)

Mönster: Mamma M, aningen modifierat
Tyg: Påslakan från Små smulor, knappen är klädd i samma tyg
Svårighet: Precisionsarbetet med kantbanden. Jag fick inte heller till rätt ärmlängd, nu blev de trekvartslånga och det var inte riktigt meningen.
Glädje: Det är mycket möjligt att det här är det snyggaste jag sytt!

Tunika i sammet

Visst är det en härlig färg på sammeten? Nu gjorde jag bruna kantningar, men sen råkade jag lägga tyget bredvid en vinröd sammet och det var galet snyggt ihop. Vad ska jag hitta på att sy med orange och vinröd sammet?

Mönstret kommer från Ottobre, men eftersom sammet är stumt och mönstret använde stretchigt tyg så gjorde jag om halsringningen lite. Jag hoppas att det är tillräckligt, men har inte provat än… Min tanke är att sätta snoddar med garnbollar i ringningen också - men det väntar jag med tills jag vet om tunikan går att ha som den är eller om jag måste sy en öppning i ryggen.

Syordning (efter zickzackande):

1. Sy ihop ena axeln
2. Sy fast halskanten
3. Sy andra axeln
4. Fålla eller kanta ärmsluten
   
5. Sy i ärmarna
6. Sy ärm- och sidsömmarna i ett
7. Fålla

Mönster: Ottobre 4/2007.
Tyg: Sammet från Ikea och muddväv från Söders tyger. Det står att sammeten ska tvättas på 30 grader, men jag körde i 40 och det gick utmärkt.
Tips 1: Sammet och velour ska klippas så att luggen ligger mothårs, då blir färgerna bäst säger fröken på sykursen.
Tips 2: Använd vanliga nålar när du syr ihop ett vävt tyg med ett stickat; stretchnålen kan göra stora hål i det vävda tyget (och så får man hoppas att den vanliga hålen inte skär av trådar i det stickade tyget).
Återstår: Jag vill göra garnbollar på snoddar i halsöppningen och så borde jag nog sy ner kantbanden med tränsar mot sömsmånen.

Velourklänning

Sprallinens dagisbästis mamma säger att jag inspirerat henne att börja sy. Vad glad jag är för det, för kolla vilket snyggt mönster till tunika hon gjort! Jag förlängde ärmarna, men i övrigt är det hennes mönster. Gillar!

Det är så snyggt med raglanärmar. Och praktiskt eftersom det är mycket lättare att klä på. Jag tror att jag kommer att använda det här mönstret till mycket!

Halsöppningen fick kantband från E-slöjd. Jag lämnade fem centimeter öppet i ärmisättningen och kantade sprundet med ett separat band. Meningen var att det skulle bli lite Moloaktigt, vet inte om jag riktigt lyckades med det. Kanske ska man klippa lite rundade kanter på sprundet för att det ska fungera? Eller sy av kantbandet längst ner så att det blir lite spetsigare. Jag rynkade ärmsluten med rynktrådar och sydde sedan fast en kort liten mudd. Det var lite pilligt att få till det, men full görbart.

Jag fick för mig att det skulle vara lite kul att fålla med trikå också. Det är liksom en kantning fast på insidan, den tittar bara ut någon millimeter under kjolen. Jag sydde fast fållen med trestegssicksack - är lite avundsjuk på folk med modernare maskiner som har riktiga dekorsömmar. Det är detaljer som anas mer än syns. Hoppas jag, för i vanlig ordning har jag sytt utan att prova och nu sover Sprallinen sedan länge. Längtar tills hon vaknar så vi kan prova ;-)

Mönster: M:s mamma, aningen modifierat
Tyg: velour från Mattssons i Godby – 5,9 euro metern och så köpte jag inte mer, mitt nöt! Kantbanden är trikå från E-slöjd.
Svårighet: Att få till sprundet var väl det enda lite knepiga, men sträcker man och syr försiktigt så är det inte så svårt
Kul: Att få låna ett alldeles egettillverkat mönster
Trist: Att tråden tog slut, att nästa rulle tog slut liksom nästa igen ... Och att jag inte köpte mer av den härligt röda velouren.
Önskan: Att M:s mamma också börjar visa sina fina kläder på nätet!

Tunika som väntar på värmen

Tunikan är sydd efter samma mönster som fort och fel-tröjan. Jag ville ha revansch på mönstret, men fick inte till ringningen alldeles den här gången heller. Lite bättre är det dock, så jag tror att jag låter det vara. Eftersom tyget är en tunn och sval bomullstrikå ställde jag ut tröjan och förlängde den till en tunika. Nu får värmen ta och komma tillbaka!

Mönster: Ottobre 1/2007 (blandning av tröja med kuvertringning och tröja med lång ärm), modifierat
Tyg: trikå med körsbärstryck från Reprodepot och trikåkantband från Tygverket
Svårighet: lätt, förutom ringningen
Kostnad: cirka 25 kronor
Tips: tunikan är inte fållad än eftersom tvillingnålen gick sönder; i fortsättningen ska jag köpa dubbel uppsättning av sådant

Midsommartunika

Äntligen har jag sytt i det blommiga gul-orangea tyget från Tygverket! Det blev en tunika lagom till midsommar. Jag har faktiskt köpt tyg så att det skulle räcka till en t-unika till mig själv, men är lite dubbel till att ha mamma–barn-kläder. Fast vi behöver ju inte ha dem på oss samtidigt.

Jag utgick från ”Blus med snedknäppning” i Elsebeth Gynthers ”Sy till barnen”. Samma mönster som den gulrandiga koftan. Tunikan är avskuren där framdelarna går omlott och kjolen är påsydd efteråt. Skissen till mönstret ser ni i förra inlägget. Så här sydde jag:
1. Sy ihop ärm-/axelsömmarna.
2. Kanta halsringningen.
3. Fålla ärmarna.
4. Så underärmssömmen på överdelen.
5. Sy sidsömmarna på kjolen.
6. Zickzacka ihop omlottdelarna så att de håller ihop.
7. Sy fast underdelen mot överdelen och kantbandet. Sy aviga mot aviga så att sömmen kommer på rätsidan.
8. Vik ner och pressa. Sy fast det röda bandet (här använde jag faktiskt vanlig raksöm med långa stygn, trots att det är ett strechigt tyg. Jag hade tänkt göra en fuskdekorsöm med trestegszickzack, men det blev inte tillräckligt brett.)
9. Fålla.
10. Sy på det gula bandet.
11. Sy fast etiketten.

T-unika

Om det går att sy barnkläder efter väldigt enkla mönster borde det väl gå att sy kläder till vuxna med enkla mönster också? Med huvudet fullt av idéer om hur detta skulle gå till attackhandlade jag tyg och kantband för ett tag sedan. Sen skapade jag min första t-unika!

Jag lade tyget fyrdubbelt och tog fram en t-shirt i lagom storlek för att mäta vidden över bröstet. Sen klippte jag. T-unikan består av två tygdelar där ärm och liv sitter ihop, som ett T. Ärmarna blir helt enkelt så långa som det återstår tyg när man mätt ut livet i brösthöjd. Livdelen gjorde jag utställd från ärmhålan hela vägen ut till tygkanten. Sedan mätte jag ut halsringningen fram enligt en blus jag gillar och sydde ihop alltsammans.

Överst på ärmarna lade jag ett litet motveck. Halsringningen och ärmarna kantade jag med trikåkantband. Och egentligen borde jag nog sprätta upp de sömmarna, för inte blev de jämna inte. Men det visar sig att jag är rätt långt ifrån perfektionist...

Nöjd över att äntligen ha en topp som passar i både längd och bredd! Vanliga damkläder är sydda för kvinnor som är 167 centimeter långa, och det märks tydligt när jag provar dem att jag är en aning längre än så...

Mönster: eget
Tyg: viskostrikå och trikåkantband från Tygverket
Svårighet: lätt
Kostnad: cirka 150 kronor (banden var dyra!)
Tips: lägg inte bara veck och nåla, sy fast dem först

Snabbkurs i trikåsömnad

Tänk alla år som jag inbillat mig att jag inte kan sy i trikå med min maskin! Det går ju visst det. Maskinen har till och med en overlock-pressarfot. Det lönar sig att läsa handboken! I "Sy kläder av mjuka tyger" av Åsa Lennartsson (som jag hittade billigt på Stadsmissionen) står det så trösterikt:

"Mjuka plagg är i allmänhet mycket snabbsydda och kräver ett minimum av passform för att sitta snyggt, vilket gör att många tidskrävande moment i den traditionella sömnadstekniken faller bort."

Visst låter det bra! Den här tunikan har fått bli mitt läroprojekt, och jag lovar, på sina ställen är den riktigt välsydd. På sina andra ställen är den mindre välsydd. Vi kämpade om de sista centimetrarna, trådrullen och jag. Till slut fick sambon hjälpa till med att hålla tråden den allra sista biten för rullen var tömd. Ni ser det framför er va?

Mönstret är hämtat från Elsebeth Gynthers ”Sy till barnen” som jag lånat på bibblan. Jag utgick från ”Blus med snedknäppning” men ställde ut det lite och förlängde en del, men kunde gott förlängt ytterligare. Fattar inte ursprungsmönstret – för långa ärmar och för kort i livet. Hur såg vi ungar ut på 1970-talet? Sen måste jag fundera på vad det är som gör att jag inte håller med författaren om att detta är en lätt modell att sy. Kanske trikån ändå och mönsterpassning av ränderna. Jag kantade med trikå vilket blev snyggt, men lite osmidigt att förlänga till knytband. Därför valde jag att slå i en knapp i stället. På insidan blir det vanlig skjortknapp med ögla.

Förutom att sy i trikå, har jag också lärt mig lite mer om hur mycket tyg som krävs för barnkläder. Den bit jag hade tänkt att använda räckte ju inte alls. Den får bli tröja med annan färg på ärmarna, tror jag. Det gick åt nästan en meter.

Mönster: ”Sy till barnen” något modifierat
Tyg: trikå från E-slöjd
Kostnad: 90 kronor (tyg 85, tryckknapp 5 – men nu vet jag att det finns billigare på exempelvis Slöjddetaljer som också har en tång, så man slipper banka med hammare mitt i natten...)
Svårighet: medelsvår, men borde vara lätt
Tips: tvillingnål – kärlek från första stygnet