Japanska byxor

En sybok att bli kär i... Jag kunde omöjligt förutse mig vad det skulle föra med sig när jag började sy igen för ett par år sen. Beställa mönsterböcker på japanska till exempel – det hade ingen varnat mig för. Men de är underbara! Jag har två i min ägo och suktar efter fler. Enklast, men inte snabbast, beställer man dem genom Yes Asia.

Så när Sprallin behövde ett par byxor att ha till landskapstunikan vid dagisfotograferingen ville jag prova ett byxmönster ur boken.

Det blev de här i blå manchester från Jofotex (passar också väldigt bra med de blå ugglorna). Resår i midjan, lite utsvängda byxben, fickor fram – inte så avancerat om man sytt lite byxor förr. Syschemana i boken är mycket tydliga. Det börjar med en skiss där alla sömmar är numrerade så att man vet i vilken ordning de ska sys, sen kommer detaljer på eventuellt besvärliga moment. Jag skippade hängslen på det här paret, men kan nog tänka mig ett par med hängslen också.

















Bilderna i boken är så vackra att man kan bläddra i den och bara drömma. Snygg design, snyggt foto, användbara mönster och beskrivningar. Titta bara!

[Sprallin har en blomma i fickan]

Mönster: ”Kläder för pojkar och flickor” (ska den japanska titeln betyda, men vad vet jag)
Tyg: Jofotex och lite återbruk
Glad: över min nya bok! Och över att mönstren är så snygga och coola. Och att byxorna blev bra, om än lite stora
Arg: över att jag slarvade med fickorna och sydde på stickningen i efterhand

Köp som ger lyckokänsla!

Jag har blivit med overlock! Ingen rashäst som en del andra sybloggare pratar om, utan rakt upp och ner en enkel (hoppas jag) overlocksymaskin. Bernina 700 står det på kartongen, men först på söndag kväll kan jag packa upp den och se om det stämmer, för alldeles strax åker jag bort för helgen.

För några dagar sedan fick jag syboken som också dyker upp lite varstans i bloggarna. ”Børnetøj 0-3 år”. Den gör mej också lycklig. Så fin, så bra modeller, så bra beskrivningar oj, oj, oj...

Och så har jag en annan sak som jag väntar besked om och som kanske, kanske blir det roligaste projekt jag gjort på länge. Om det blir av får ni veta mer - det har med sömnad att göra.

Det var inte Tomten som kom...

Jag är lite besviken och lite ledsen på mej själv. När jag långt om länge fick Elisabeth Zimmermans ”Knitters almanac” idag så innehåller den inte beskrivningen till barnjackan Tomten. Det hade jag fått för mej, och det var anledningen till att jag köpte boken (som för övrigt finns på Adlibris också, upptäckte jag när jag redan beställt den från brittiska Amazon). Nåja, det finns en hel del annat roligt i den. Men ändå.

Effy har stickat en snygg tomte som man kan kika på. Och på The Purl Bee berättar de också om den. Men jag har inte mönstret. Snyft.

En låda full med mönster

Sprallins farmor syr inte mer; nu är hon för dålig för det. Vid senaste besöket samlade farfar ihop alla mönster och tygrester och undrade om jag ville ha. Två lådor fulla blev det. Det syns tydligt att hon sydde mest på 1980-talet. Några guldkorn fanns det och några som kanske kan ligga till sig ett eller annat år. Här är ett urval av barnklädesmönstren.

De kläder hon sydde är däremot borta sedan länge. På tok för många kusiner och för lite sentimentalitet i den familjen för att hålla på att spara gamla kläder ;-)

Samlingsdockan, så blev den

Så här blev Sprallins samlingsdocka. Klädd i randiga, uppvikta trikåer och velourtunika med Sprallins bokstav. Under kläderna ser hon lite knölig ut, men det är säkert bara charmigt... Huvudet gjorde jag enligt beskrivningen i ”Mjuka dockor” (som jag köpt för att sy en stor docka i julklapp – men hysch... säg inget till min dotter om det).

Mönster: eget och Mjuka dockor
Tyg: hudfärgad trikå från dagis och spillbitar av eget tyg, brodergarn i tre olika färger och kvaliteter blev hår
Svårighet: proportionerna blev konstiga när jag fyllde dockan
Kul: att få till ansikte och hår. Dessutom jättekul att sy en docka igen – det har jag inte gjort sedan mellanstadiet tror jag.
Trist: att dockan ska bo på dagis...

Do-redo retroversionen

Nu vill jag visa er boken jag hittade på Stadsmissionen igår. Den heter ”Spara – ta till vara” och gavs ut av Ica-förlaget 1974. Snacka om återvinning och kreativitet! Några exempel:

• sparkdräkt av gamla strumpskaft
• jumper av mammas långstrumpor (”för vem använder sådana i strumpbyxoras tidevarv?”)
• pyjamas av pappas långkalsonger
• tre klänningar och två hättor av en broderad duk
• allt möjligt av gamla crimpleneklänningar.

Boken är fylld av fina, fula, fnissiga kläder och alldeles underbar! Något snyggt gammalt påslakan hittade jag däremot inte, inte heller någon billig herrskjorta att sy om till förklädesklänning. Och det kanske var lika bra för när jag kom hem väntade ett paket amerikatyg och klänningssäsongen är väl ändå i det närmaste över...

Snabbkurs i trikåsömnad

Tänk alla år som jag inbillat mig att jag inte kan sy i trikå med min maskin! Det går ju visst det. Maskinen har till och med en overlock-pressarfot. Det lönar sig att läsa handboken! I "Sy kläder av mjuka tyger" av Åsa Lennartsson (som jag hittade billigt på Stadsmissionen) står det så trösterikt:

"Mjuka plagg är i allmänhet mycket snabbsydda och kräver ett minimum av passform för att sitta snyggt, vilket gör att många tidskrävande moment i den traditionella sömnadstekniken faller bort."

Visst låter det bra! Den här tunikan har fått bli mitt läroprojekt, och jag lovar, på sina ställen är den riktigt välsydd. På sina andra ställen är den mindre välsydd. Vi kämpade om de sista centimetrarna, trådrullen och jag. Till slut fick sambon hjälpa till med att hålla tråden den allra sista biten för rullen var tömd. Ni ser det framför er va?

Mönstret är hämtat från Elsebeth Gynthers ”Sy till barnen” som jag lånat på bibblan. Jag utgick från ”Blus med snedknäppning” men ställde ut det lite och förlängde en del, men kunde gott förlängt ytterligare. Fattar inte ursprungsmönstret – för långa ärmar och för kort i livet. Hur såg vi ungar ut på 1970-talet? Sen måste jag fundera på vad det är som gör att jag inte håller med författaren om att detta är en lätt modell att sy. Kanske trikån ändå och mönsterpassning av ränderna. Jag kantade med trikå vilket blev snyggt, men lite osmidigt att förlänga till knytband. Därför valde jag att slå i en knapp i stället. På insidan blir det vanlig skjortknapp med ögla.

Förutom att sy i trikå, har jag också lärt mig lite mer om hur mycket tyg som krävs för barnkläder. Den bit jag hade tänkt att använda räckte ju inte alls. Den får bli tröja med annan färg på ärmarna, tror jag. Det gick åt nästan en meter.

Mönster: ”Sy till barnen” något modifierat
Tyg: trikå från E-slöjd
Kostnad: 90 kronor (tyg 85, tryckknapp 5 – men nu vet jag att det finns billigare på exempelvis Slöjddetaljer som också har en tång, så man slipper banka med hammare mitt i natten...)
Svårighet: medelsvår, men borde vara lätt
Tips: tvillingnål – kärlek från första stygnet