Pocket för de stora och pixi för de små

Det blev några till. Av bara farten... Och jag befarar att det blir ännu fler – i alla fall har jag fler som ligger tillklippta här hemma.

[Jag skäms lite över att jag klippte sönder den gamla fina julduken.
Men se så fina bokomslag och bokväskor det blev av den.
På Stadsmissionen gjorde den hur som helst ingen nytta.]

[Det vcackra Alexander Henry-tyget igen.
Både fodralen och väskorna har rött foder.
Väskorna har också små, röda tryckknappar från Snapsource.]

[Se här vad man kan göra av några gamla dukar... Ser ni fågelns öga?
Det är tryckknappen!]

Pocketfodralens vara eller inte

En bok och lite godis. Det är vad hemlisbytet ”Pocket och prassel” går ut på. Jag är med där i min andra blogg Tilde text. Bytet varar i tre månader och man skickar ett paket i månaden. I det sista jag skickade låg en deckare för sträckläsning, en påse non-stop och några ljus. Och ett pocketfodral.

Fodralet är sytt ungefär enligt Rinos beskrivning, men jag lade till foder. Eftersom jag inte hade några passande knappar hemma uppfann jag en lösning med bara snodd.


Det var kul och gick snabbt att sy fodralet. Men liksom Rino undrar jag över den egentliga nyttan. Använder man dem? När man läser böcker man skäms lite över på bussen kanske? Jag har betänkligheter, men har ändå redan planer på en julklappsversion och en strandversion...

Instruktion: Rino
Tyg: ”candle light” från Alexander Henry
Tillbehör: fodret är ett gammalt lakan, kantbanden är traderade, rundresår från Coop och bokmärkesbandet från en förpackning nya lakan
Glädje: att göra något nytt och att göra det snabbt
Fundering: är detta en nyttopryl eller en helt onödig grej?