Helgdagsrock åt far

... eller kanske inte. Men en tröja har han fått i alla fall, faren. Och det ryktas om att arbetskollegerna blev lite smått avundsjuka när han hade den på sig i dag ;-)

Jag blev så glad när jag hittade ett mönster på herrtröja. En helt vanlig t-shirt, utan extra allt. Men så bra den blev. Sitter riktigt snyggt över axlarna! Och här skulle ni så klart få se en bild av tröjan på den riktiga modellen, men se det gick inte.

Mönster: Burda style, storlek medium

Tyg: Eisertrikå och mudd från Jofotex (favorittyger båda två, nu på upphällningen)

Bra: att ha hittat ett grundmönster även för herrtröjor.

Tyvärr: räcker tyget inte till en tröja till mig också, inte heller till mannens kolleger, men det kommer andra tyger

Äppelmelodi

Om du har ett äpple
vill du dela det med mig
i en äppelmelodi,
eller vill du ha det goda
äpplet för dig själv
inte få någon melodi
Dela med sig, eller snåla
en vanlig fråga får man tåla
Om du har ett äpple
vill du dela det med mig
eller tar du hela själv, va?

Äppeltyget räckte till en tröja till mig också. Jag är lite tveksam till mönstrade vuxentröjor, men å andra sidan försöker jag ju komma bort ifrån det evigt svarta jag haft så många år.

Mönstret är riktigt bra – Ottobres Creative Workshop – samma som jag använde för molnlinnet. Det är stort i storlekarna, men går man ner en eller ett par storlekar så blir det toppen. Jag gillar att det är lite extratyg, osynligt rynk i sidsömmarna, över bysten på de större storlekarna, och jag gillar ärmarna som är precis lagom smala, även om det inte syns på bilden.

Egentligen sydde jag den här tröjan före linnet, jag har bara inte tagit mig tid att blogga om den. Linnet sydde jag en storlek mindre och det var ännu bättre.

Resten av äppeltyget tror jag att jag ska dela med mig till en annan sybloggare av. Så får vi en fin äppelmelodi!

Mönster: Ottobres Creative workshop 303 ”De bästa damtopparna”, kortärmad och u-ringad i storlek 44
Tyg: skön interlock
Bra: att hitta ett mönster som kan fungera på många varianter
Lite trist: halsringningen blev en aning sned

Moln till mor

Jag har inte alls sytt så mycket som jag trodde i somras – kanske för att jag blev sjuk under det som skulle vara mina huvudsakliga sydagar, kanske för att blåbärsskogen lockade mer, kanske för att det var rätt mysigt att läsa böcker också...


Men lite har min garderob blivit utökad. Det här molnlinnet var ett test som föll mycket väl ut. Mönstret är Ottobres Creative Workshop, och linnet är egentligen bara en tröja utan ärmar men med kantband. Mönstret är toppen! (Jag har sytt en obloggad tröja av det också.)

[Till och med v-ringningen blev snygg! Trots att kantbandet är vikt i fyra lager.]

Jag sydde kantbandet precis enligt instruktion. Först overlockade jag på det från avisidan, sedan stickade jag ner det från rätsidan. Det blev alltså vikt på fyra, inte tre som jag brukar göra, men funkade bra ändå. Ända kruxet var att få det snyggt i sidsömmen eftersom jag inte sydde ihop linnet förrän efter att jag kantat ärmhålen (vilket var mitt enda avsteg från sybeskrivningen).


Egentligen gillar jag inte mamma-barn-matchning. Men när det nu finns en molnklänning och ett molnlinne kunde vi ju testa i alla fall... Pappan vill inte ha någon egen molntröja, säger han i alla fall.

Mönster: Ottobre Creative workshop 303 ”De bästa damtopparna”, storlek 42, förlängt cirka en decimeter
Tyg: JNY designs molntyg av fantastisk kvalitet, gul interlock från E-slöjd
Glädje: linnet passade så bra och blev snyggt
Undran: kan man ha molnkläder på ”allvar”, även efter semestern?
Fråga: Är det någon som känner till ett bra mönster på herrtröjor?

Här och nu-tröja

Nu tar jag tag i det här med kläder till mig själv. Kan inte längre gå i gammal och slitet som sitter halvdant. Så småningom kommer det jag syr nu att vara på tok för stort för mig, men nu passar det och man måste ju ändå leva nu.


Det jag gillar allra mest med den här tröjan är ärmarna. De är riktigt långa! Så långa som de aldrig någonsin blir på köpekläder – jag njuter. Kan ha tröjan bara för ärmarnas skull! Modellen är superenkel, framstycke, bakstycke, två ärmar och halsmudd. Fyra centimeters fåll på både ärmar och liv – gillar breda fållar! Klart.



Jag valda den tajtare halsringningen i mönstret, som egentligen är för luva, eftersom jag vill kunna ha tröjor under utan att de ska synas. Min tanke var att tyget i sig ger så mycket att det inte skulle spela någon roll, men det känns lite trist runt halsen. Kanske skulle jag hittat på något mer spännande där?

Tyg: tunnt kollegetyg från Hilco, köpt på brittiska Dots and stripes
Mönster: Farbenmix, förlängt 6 cm (+ fåll) i både liv och ärm
Gott: med en ny tröja i garderoben kan jag kanske komma mig för att kasta en gammal... Den här har favoritpotential tack vare den härliga längden!
Ont: Skulle halsmudden vara bredare och ringningen något djupare?

På väg till stranden, kanske?

Vissa kläder kan man bara ha vid speciella tillfällen. Ni vet, tjocktröjan på hösthelgen vid havet, lilla svarta på cocktailbaren och den blommiga volangklänningen till midsommar. Det här tror jag blir min gå-till-stranden-tunika.

[Skön tunika med viss gravidvarning – den är gigantiskt stor!]

Mönstret damp ner i brevlådan igår. Det kommer från Allers och tipset om att de skickar (skickade) gratismönster fick jag hos Sy-Mirre. Tunikan blev faktiskt helt färdig samma dag, förutom kantningen av ärmarna. Det är också den enda förändring jag gjort med mönstret.

[Lilltrollet ville också vara med på bilden.]

Det är något knas med urringningen. Ska jag sy tunikan igen måste jag rita om den lite. Dessutom gör jag nog en riktig infodring, som ger lite mer stadga. Och så kanske lite mer neutralt tyg?

Nu måste jag hitta en strand att gå till!

Mönster: Allers
Tyg: påslakan från loppis
Kul: att prova nya mönster och att snabbt bli klar, i vanliga fall blir saker jag syr till mig själv liggande hur länge som helst
Uppdateringstrist: tyget var för skört för en lekdag på Junibacken och sprack i ärmen... får se om jag sätter in en ny ärm eller fixar på annat sätt

Experimentblus

Jag är så nöjd med Vegbees mönster på bondblus. Det är lite konstigt för egentligen är jag rejält trött på alla singoallatoppar... Men bondblusarna är lätta att göra och anpassa efter barnets storlek, och de räcker länge. Förra årets bondblusar passar Sprallinen även i år!

Men så var det ju det där med behov... Sprallinen behöver inga fler (vem lurar jag?), men det gör jag. Jag behöver dessutom ständigt experimentera. Så jag började mäta och klippa till en bondblus i vuxenstorlek. Under retrohelgen sydde jag den klar.

Problemet med den här prototypen är att jag inte skrivit ner några mått. Man kan ju inte tänka på allt... Men jag tror inte att det gör något, för jag är inte alldeles glad i halsringningen. Jag tycker att det ser bylsigt ut med resårrynket – och, hm... lite hemsytt. Ärmarna slapp resår helt, det blev snyggare så var vi alla överens om.

Jag fortsätter experimentera. Har ett svenskt, ett japanskt, ett tyskt och ett mexikanskt mönster att prova. Vem kunde ana att sömnad skulle vara så internationell?

Mönster: eget med grunden från Just totes
Tyg: Stadsmissionen
Bra: ett nytt plagg i min garderob (det hör inte till vanligheterna)
Kul: att blusen passar, jag kan avslöja att den blev ett ufo redan i somras eftersom den då inte passade alls och jag började fundera på att lägga in remsor i avvikande tyg i sidsömmarna...
Mindre kul: den bylsiga ringningen
Utmaning: att hitta det bästa blusmönstret i vuxenstorlek – någon som har förslag?

Sen blev det en till

Efter att ha sytt den röda tröjan till mig själv, funderade jag på om det inte skulle bli snyggt med bred mudd i stället för manschetter i ärmarna. Kanske skulle halsringningen också kunna sys med med mudd – framför allt skulle den bli enklare att sy. Sen bestämde jag mig för att förenkla ytterligare och strunta i att sätta rynktråd i framstycket. Av tre beslut var två rätt. Men det hade blivit mindre bubbligt med riktig rynkning.

Tröjan blev extremt snabbsydd och det är väl inte osannolikt att jag fixar till en långärmad variant av mönstret också. Gillar när jag hittar sånt som funkar!

Jag har inte sytt i viscosetrikå förr. Den beter sig inte riktigt som bomullstrikå, bland annat är den inte alls lika stretchande. Men mjuk och fin lyster och ett härligt fall blir det.

Mönster: Tilde textil och Allt om handarbete, augusti 2008
Tyg: viscostrikå från MG-tyger från förra året när alla skulle ha svartvita babydolltunikor (det blev så vanligt att jag la ner projektet att sy en egen), och saffransgul mudd från Jofotex
Kul: snabbt och snyggt
Funderar på: att klippa upp halsmudden fram och gör om med rynkning för att slippa bubblet - jag ska ha den på mig i morgon så får vi se vad jag tycker efter det
Trist: att det snart blir för kallt för kortärmat?

Raglan till mor

Ännu mer raglan – men nu till mig själv. Mönstret till den här tröjan hittade jag i senaste Allt om handarbete. Tröjan ser oformlig och gigantisk ut så här när den ligger plant, och när jag sydde den undrade jag flera gånger om det verkligen kunde vara rätt. Nog för att jag är stor, men inte fullt så stor. Trodde jag... För när jag tog den på mig blev den jättebra!

Jag förlängde säkert en decimeter och bestämde mig ändå för att avsluta med rullfåll. Kanske mer rätt att kalla tröjan tunika. Det var lite pyssel med att få till halskanten, och jag tror kanske att jag skulle gjort en synlig stickning i nederkanten av den också och varit lite noggrannare. Men vad sjutton, jag har fått en ny tröja och det är minsann inte varje dag!

Det är svårt att fota rött, men här är en okej närbild av båda tygerna. Den ribbade trikån är underbart mjuk och skön!

Mönster: Allt om handarbete, augusti 2008
Tyg: ribbad spetstrikå från Jonic och röd trikå från Eiser, 100 % bomull
Överraskning: att tröjan inte blev en stor säck bara ;-)

Bussarong ”Brittsommar” (vuxen)

– Hej, jag heter Botilda och jag har klippt hål i ett påslakan som jag trätt huvudet igenom... Jag är, som ni hör, rätt tveksam till resultatet. Men idag har jag vågat ha den på mej på jobbet och färgchockat ett par svartklädda kolleger. Det var ju lite kul ;-)

Det enkla mönstret påminner lite om Gynthers barnmönster, tycker jag. Överstycket går från ärm till ärm och understycket är skuret på skrådden för att fallet ska bli snyggt. Halsen är kantad med snedslå så att det inte syns någon kant från rätsidan. Jag har gjort stickningar i orange på alla sömmar så att det ska bli lite mer arbetat.


Och nej, jag och Sprallin kommer inte att ha våra bussaronger på oss samtidigt.

Mönster: Kwik Sew 2917 som jag fick gratis på Kilotex i vintras
Tyg: Retropåslakan
Problem: Mönstret var väldigt stort, jag fick ta in ärm-sidsömmarna rätt rejält för att bussarongen skulle få någon form alls, som alltid fick jag lägga till en decimeter på längden
Tips: Snodden är gjord av en remsa klippt på skrå, ihopsydd med overlocken och sedan vänd med hjälp av... en hårnål! Jojomen, det är jag och Farmor Anka ;-)
Glädje: Färgerna!

Enkla byxor till vuxen

Häromkvällen sydde jag (nästan) klart de här trekvartsbyxorna. Bra och snabbt mönster från ”Allt om handarbete” som jag säkert kommer att använda nästa sommar igen. Tyget är tunn bomullspoplin med lite stretch och väldigt behagligt. Mönstret var lätt att följa och den enda svårigheten bestod i att sy stickningarna snyggt. Eftersom tyget är beige och jag valde att sy med vit tråd syns stickningarna – även på ställen där de inte blev helt raka...

Modellen är rak och har resår och knytband i midjan. Knytbandet ska löpa i öljetter och förmodligen slog jag i dem för löst (klockan var tio på kvällen och jag vill vara kompis med mina grannar) för den ena föll ur när jag provade byxorna. Så en annan gång får jag sprätta loss linningen och sy på en ny. En annan gång infaller troligen när värmen tar slut, till dess använder jag byxorna och ser glad ut!

Jag har börjat förstå att pressning är A och O när man syr. Glad över att Anna på Karmosin visade hur man först pressar isär och sedan bakåt sidsömmar som till slut kan zickzackas ihop. Det blir mycket snyggare och går aningen fortare än att zickzacka båda kanterna. Jag valde att också sticka fast dem mot bakstyckena, vilket ser snyggt och välarbetat ut.

Mönster: Allt om handarbete nummer 5/2007
Tyg: poplin från Ohlssons sommarrea (räcker till minst ett par Sprallinbyxor också)
Tillbehör: öljetter, anorackssnodd, resår som tillsammans var dyrare än tyget
Svårighet: att sy linningen var knepigt, den var tre centimeter bred och inuti den ska en tre centimeter bred resår löpa fritt, när jag syr om linningen kommer jag att göra den en aning bredare
Kul: att hitta ett bra och snabbsytt byxmönster till mig själv
Trist: att tyget gick sönder där öljetten suttit, får nog pressa fast ett tjockare mellanlägg nästa gång

Spetskofta

Jag hoppade över till ett annat mönster från Land i stället. Det här ska bli en kofta till mig. Spetsmönstret är så enkelt och stickorna grova att det går snabbt framåt! Bomullsgarnet är från Gunga Din, som ju tyvärr inte har kvar sin butik i Stockholm längre. Men man kan handla på webben.

Som ni ser skulle det passa utmärkt att sticka en babyfilt eller sjal i samma sorts spets. Mönstret löper över 18 maskor och 4 varv, så här:
varv 1: rätt
varv 2: avigt
varv 3: *(2 maskor avigt tillsammans) 3 gånger, (1 omslag, 1 rät maska) 6 gånger, (2 maskor avigt tillsammans) 3 gånger*
varv 4: avigt

Så småningom ska jag nog ta tag i barntunikan igen, jag har fått många råd från er och från sticktråden på Familjeliv, och ska träffa en expert i helgen. Sen får vi se.

T-shirt

Vi har semester och det blir inte mycket pysslat. Men några kvällar för ett par veckor sedan ägnade jag åt den här t-shirten (jo, faktiskt tog den flera kvällar att sy…). Tyget hittade jag i Ohlssons stuvbackar för 35 kronor och mönstret kommer från Ottobre dam (vårnumret 2007). Jag förlängde både livet och ärmarna och kommer att justera lite till nästa gång, men är i stort sett nöjd. Äntligen fick jag också något nytt, inte bara Sprallinen ;-)

T-unika

Om det går att sy barnkläder efter väldigt enkla mönster borde det väl gå att sy kläder till vuxna med enkla mönster också? Med huvudet fullt av idéer om hur detta skulle gå till attackhandlade jag tyg och kantband för ett tag sedan. Sen skapade jag min första t-unika!

Jag lade tyget fyrdubbelt och tog fram en t-shirt i lagom storlek för att mäta vidden över bröstet. Sen klippte jag. T-unikan består av två tygdelar där ärm och liv sitter ihop, som ett T. Ärmarna blir helt enkelt så långa som det återstår tyg när man mätt ut livet i brösthöjd. Livdelen gjorde jag utställd från ärmhålan hela vägen ut till tygkanten. Sedan mätte jag ut halsringningen fram enligt en blus jag gillar och sydde ihop alltsammans.

Överst på ärmarna lade jag ett litet motveck. Halsringningen och ärmarna kantade jag med trikåkantband. Och egentligen borde jag nog sprätta upp de sömmarna, för inte blev de jämna inte. Men det visar sig att jag är rätt långt ifrån perfektionist...

Nöjd över att äntligen ha en topp som passar i både längd och bredd! Vanliga damkläder är sydda för kvinnor som är 167 centimeter långa, och det märks tydligt när jag provar dem att jag är en aning längre än så...

Mönster: eget
Tyg: viskostrikå och trikåkantband från Tygverket
Svårighet: lätt
Kostnad: cirka 150 kronor (banden var dyra!)
Tips: lägg inte bara veck och nåla, sy fast dem först