Pocket för de stora och pixi för de små

Det blev några till. Av bara farten... Och jag befarar att det blir ännu fler – i alla fall har jag fler som ligger tillklippta här hemma.

[Jag skäms lite över att jag klippte sönder den gamla fina julduken.
Men se så fina bokomslag och bokväskor det blev av den.
På Stadsmissionen gjorde den hur som helst ingen nytta.]

[Det vcackra Alexander Henry-tyget igen.
Både fodralen och väskorna har rött foder.
Väskorna har också små, röda tryckknappar från Snapsource.]

[Se här vad man kan göra av några gamla dukar... Ser ni fågelns öga?
Det är tryckknappen!]

Tygkassar spar miljön

Tjoho, jag har äntligen sytt en kasse till mig själv. Många saker att vara glad över, förutom själva det faktum att jag nu har en egen kasse. Dels fick jag testa min nya skärmatta och rullkniv – oj vad lätt det gick! Dels kom jag på hur man får fast bottenplattan på ett superenkelt sätt (bara att overlocka fyra raka sömmar – inte sitta och försöka få till hörnen som jag gjorde i förra försöket). Och så har jag skaffat kantband på rulle. Bara att åter konstatera hur skönt det är med riktiga saker.

Att det här är Knåpmoderns mönster är väl ingen som tvekar om. Men det finns andra. Jag hittade till exempel en sida med ”morsbags”. Det verkar vara ett projekt där syjuntor gör kassar som de sedan delar ut utanför matvarubutiker. Det mönstret kan nog vara värt att testa det med.

Mönster: Knåpmoderns dagiskasse
Tyg: Stadsmissionen
Glädje: att det var så lätt att sy väskan den här gången och att jag nu har en alldeles egen
Mindre kul: skulle väl vara att jag blivit sjuk och inte orkar sy så mycket i helgen som jag hade planer för.

[Fina Sprallinen på väg till mormor och morfar över dagen. Med nya fotominen...]

Välkomna!

Det är så underbart roligt att följa en idé från start till mål. I somras började jag fundera på om inte alla vi som sitter hemma och syr vid köksbordet om kvällarna när barnen somnat skulle kunna gå ihop om en utställning. Det kunde vi! Nu hälsar vi alla välkomna till Galleri Hemsytt i Gröndal i Stockholm den första helgen i advent. Kom och titta på, och handla, helt unika barnkläder.

Pocketfodralens vara eller inte

En bok och lite godis. Det är vad hemlisbytet ”Pocket och prassel” går ut på. Jag är med där i min andra blogg Tilde text. Bytet varar i tre månader och man skickar ett paket i månaden. I det sista jag skickade låg en deckare för sträckläsning, en påse non-stop och några ljus. Och ett pocketfodral.

Fodralet är sytt ungefär enligt Rinos beskrivning, men jag lade till foder. Eftersom jag inte hade några passande knappar hemma uppfann jag en lösning med bara snodd.


Det var kul och gick snabbt att sy fodralet. Men liksom Rino undrar jag över den egentliga nyttan. Använder man dem? När man läser böcker man skäms lite över på bussen kanske? Jag har betänkligheter, men har ändå redan planer på en julklappsversion och en strandversion...

Instruktion: Rino
Tyg: ”candle light” från Alexander Henry
Tillbehör: fodret är ett gammalt lakan, kantbanden är traderade, rundresår från Coop och bokmärkesbandet från en förpackning nya lakan
Glädje: att göra något nytt och att göra det snabbt
Fundering: är detta en nyttopryl eller en helt onödig grej?

Randig tröja

Oj, vad jag var arg när jag fick det här tyget och inte det jag hade beställt. De gröna ränderna är så intensiva att de nästan sticker i ögonen, så tyget har blivit liggande. Men en dag råkade jag se det tillsammans med något cerise och kom äntligen på vad det var som behövdes för att få ränderna att funka. För visst funkar det här?

Samma tröjmönster som alla de senaste tröjorna. Tre storlekar. Kul.

Mönster: Grue och Strand ”Sy sejt Børnetøj” modifierade till storlek 1–2 år, 2–3 år och 3–4 år
Tyg: Eisertrikå och mudd från lokala butiken
Kul: att tyget hittade hem

Landskapströja

Landskap på mage och rygg, blårandig eisertrikå på ärmarna. Röd mudd i halsen. Snyggt. Det tycker i alla fall jag ;-)

Mönster: Grue och Strand ”Sy sejt Børnetøj” modifierade till storlek 1–2 år, 2–3 år och 3–4 år
Tyg: Jofotex och Eiser
Glädje: tygerna passade så bra ihop
Synd: nu är landskapstyget slut hos mig, men det finns ju kvar i affären så risken att jag beställer mer är rätt hög

”Jag vill bli en slipover!”

Här går man lugnt och strosande runt på Syfestivalen och så. Plötsligt. Hör man en liten ynklig och bedjande röst. Man vänder sig om. Backar lite. Ser sig omkring. Hör rösten igen. Och där! Där hänger en rulle tyg som fullkomligt ber om att få bli slipovrar! Tja, det var ju inte annat att göra än att köpa en bit och göra det till viljes.


Mönster: eget, modifikation av det första försöket
Tyg: Blötbergsboden på Syfestivalen, mudd i precis rätt färg som jag bara råkade ha hemma och så de perfekta tryckknapparna från Snapsource som bara sitter på axeln för att de är fina, inte för att de egentligen behövs

Treårströjan med kjol

[Ber om ursäkt för den hemska bilden.
Det blev inte bättre än så här när vi hade brådis iväg och skulle slå in paket. Synd!]

Vi har just kommit hem från vårt första barnkalas. Barnet som fyllde år har vi känt sen både hon och Sprallin låg i varsin mage (ja, ni förstår säkert hur jag menar). Vi bor rätt nära varandra, men träffas ändå inte så ofta nu förtiden. Men tjejerna är liksom självklara för och med varandra. Sprallin sa så fort jag sytt pixiväskorna att en av dem skulle V ha. Så det fick hon i ett av paketen.
I det andra låg en likadan tröja som Sprallins, fast med röda ärmar.

Och en kjol med vinröda kantband och mudd. Jag struntade i att rita om det andra mönstret och sydde efter mitt beprövade mönster i stället. Fast jag behöll rulllfållen, för den blev så himla bra. Kjolen ska egentligen ha avvikande tyg i fickorna, men eftersom tröjan är lite rörig i mönster gjorde jag dem enfärgade i stället. Det hade nog varit snyggt med vinröd tråd till rullfållen, men det hade jag inte hemma.

Mönster, tröja: Meedom och Meedom ”Børnetøj 0–3 år”
Mönster, kjol: eget
Tyg: genomgående Jofotex
Trist: min kamera, den sjunger verkligen på sista versen nu
Kul: att Sprallin hjälpte till när vi sydde fast namnbanden, och att hon var med och valde vad kompisen skulle få i present

Japanska byxor

En sybok att bli kär i... Jag kunde omöjligt förutse mig vad det skulle föra med sig när jag började sy igen för ett par år sen. Beställa mönsterböcker på japanska till exempel – det hade ingen varnat mig för. Men de är underbara! Jag har två i min ägo och suktar efter fler. Enklast, men inte snabbast, beställer man dem genom Yes Asia.

Så när Sprallin behövde ett par byxor att ha till landskapstunikan vid dagisfotograferingen ville jag prova ett byxmönster ur boken.

Det blev de här i blå manchester från Jofotex (passar också väldigt bra med de blå ugglorna). Resår i midjan, lite utsvängda byxben, fickor fram – inte så avancerat om man sytt lite byxor förr. Syschemana i boken är mycket tydliga. Det börjar med en skiss där alla sömmar är numrerade så att man vet i vilken ordning de ska sys, sen kommer detaljer på eventuellt besvärliga moment. Jag skippade hängslen på det här paret, men kan nog tänka mig ett par med hängslen också.

















Bilderna i boken är så vackra att man kan bläddra i den och bara drömma. Snygg design, snyggt foto, användbara mönster och beskrivningar. Titta bara!

[Sprallin har en blomma i fickan]

Mönster: ”Kläder för pojkar och flickor” (ska den japanska titeln betyda, men vad vet jag)
Tyg: Jofotex och lite återbruk
Glad: över min nya bok! Och över att mönstren är så snygga och coola. Och att byxorna blev bra, om än lite stora
Arg: över att jag slarvade med fickorna och sydde på stickningen i efterhand

Testkjol med förbättringspotential

Vilken tur att jag bara klippte till en kjol innan jag testsydde den; planen var egentligen att göra två på en gång, varav en i present.

Jag utgick från Meedom och Meedoms kjol i boken ”Børnetøj 4–7 år”. Sen kikade jag lite på Theas kjol och bestämde mig också för att prova Gekkos resårkanal i linningen. Det blev väldigt bylsigt. Kanske för att tyget är tjockare än vad Meedom och Meedom avsett?

På insidan av linningen sydde jag ett knapphål att trä resåren genom. Jag har sytt rätt mycket de senaste åren, men hållit mig långt ifrån knapphål. Nu var det dags. Jag strök på mellanlägg på baksidan och gjorde massor av träningsknapphål på en provlapp. Resultatet är inget jag skryter med. Men nu har jag i alla fall fått träna lite.

Jag fållade med rullfåll, för plötsligt fick jag för mig att kjolen skulle bli för kort annars. Dessutom går det ju så fort med rullfåll och vid det här laget ville jag bara undvika ufo-högen och bli klar. Faktum är att den där rullfållen inte alls blev så tokig – den kanske jag behåller till nästa kjol.

Till den andra kjolen kanske jag ska:
• rita om kjolen i tre våder
• sätta i fickor
• göra en riktig linning.

Mönster: hopkok
Tyg: röd stretchjogging från Jofotex
Bra: att prova knapphål och smarta resårkanalen
Mindre bra: att resultatet inte blev som jag tänkt mig