Bandkantaren och jag!

Tittatittatitta! Så fint det blir!

Lite pill att få in själva kantbandet (tack AnnaKaisa för att tipset om att ha långa kantbandsremsor!), lite pill med att förstå hur apparaten ska sitta fast, men sen. Maskinen matar och syr och allt blir perfekt. Än så länge har jag i och för sig bara testat raka sömmar – men strax blir det halsringning. Håll tummarna!

Första covrade plagget

Jag undersöker min nya maskin, en Janome Coverpro 1000. Parallellt läser jag vad andra bloggare, som Gekko och Thea, skriver samt känner igen mig i Uplandsgårdens bryderier. Jag är glad över Lindas film på Youtube där hon visar hur man enkelt fäster trådarna. Och jag känner hur det rycker i ha-begäret. Kantbandspressarfoten ligger och väntar på mig i butiken, men jag vet att det finns en hel del annat att upptäcka med. Sömnad är en materialsport!

[Inga fancy bilder på snygga sömmar här. Möjligen kan man se den vita sömmen på halsringningens avigsida där kantbandet fortfarande är oklippt. Det bjuder jag på.]

Den här tröjan sydde jag mest bara för att testa, både täcksömsmaskinen och Ottobre-mönstret. Lat som jag var valde jag något som funkade med vit tråd eftersom det satt i maskinen från början.

Kantbandet i halsen stickade jag ner med tvånålssömmen. Det var rätt meckigt att få till det i svängarna och jag vågade inte gå så nära kanten än. Maskinen känns tung och svårstyrd när det inte bara går rakt fram, men det kanske mest är en träningsfråga. Utan den genomskinliga pressarfoten hade det varit nästan omöjligt.

Ärmarna fållade jag innan jag sydde ihop dem. Jag vet att många syr på det sättet, men nästa gång tänker jag nog ändå försöka fålla sist, jag tycker inte om den hårda kant det blir annars (och min vanliga symaskin har lite svårt att sy ner en tjock sömsmån). Undrar om den så kallade friarmen fungerar för små barntröjsärmar.

Livstycket fållade jag när hela tröjan var ihopsydd. Det gick utmärkt.

Mönster: Ottobre Creative Workshop, raka modellen, storlek 110

Tyg: Jofotex gamla uggletyg och Hilcointerlock

Kul: att upptäcka nya maskinen och alla tillbehör, massor av upptäckarlusta kvar

Trist: tröjan är jättestor så trots att Sprallinen är 107 cm lång borde jag nog hålla mig till 104 ett tag till – men hellre för stor än för liten

Läser på...

Så fort tillfälle ges kommer jag att läsa, sluka, allt Debbie skriver om täcksöm. Gissa varför ;-)

Tvångsmössor?

– Jag tänker i alla fall inte ha en sån mössa, sa Sprallinen. Till slut, mutad med russin, kunde hon tänka sig att ha nån av dem på sig för fotografering. Så nu står jag med 6 mössor som hon i alla fall inte tänker ha. Vad tycker ni att jag ska göra med dem?

Fem mjuka sköna mössor i velour. Storlek 46-48, 50-52 och 53-54. Någon intresserad?

Och så en glatt orange-gulrandig.

Mönster: inspirerad av Welinder

Tyg: retrovelour, mjuk som bara den!

Tyg 2: den gul-orangerandiga är gjord i Jofotexvelour

Kul: att hitta på ett nytt sätt att sy mössor och att de blev så söta på (jag var väldigt skeptisk, innan nyfikenheten tog över)

Aptrist: att jag inte kommer att få se någon av dem på!

Garn och choklad

Jag har varit med i ett av Sticka meras hemlisbyten och är jätteglad för det fullmatade paket jag fick i fredags. Vilka garner! Vilken choklad! Tack!!!

Nu återstår att hitta på något med garnerna. De är så vackra ihop så de måste nog få fortsätta att vara med varandra. På något sätt.

Bella, mysteriestickning

Man kan köpa grisen i säcken. Blunda och betala. Ge sig på mysteriestickningar. Man kan göra det – och å, vad kul när det blir så här bra! Det enda jag visste när första mönsterdelen släpptes för några veckor sedan var hur mycket garn som skulle komma att behövas och att det skulle bli ett plagg för den övre fjärdedelen av kroppen.

Sen har jag stickat spetsar som aldrig förr! Det är ju egentligen inget svårare än aviga och räta, några omslag och så några ihop, men att tänka ut alltihop imponerar på mig. Avmaskningskanten på ena kortsidan var genial!

Totalt fick vi fyra mönsterdelar, vilket känns alldeles lagom när man stickar i blindo. Delarna var också alldeles lagom långa – jag stickade de flesta samma kväll de släpptes. Tack Eva i Stäket, som är Bellas mamma. Nu vet jag att det är en halsvärmare och ska ut och leta knappar som kan passa till.

[Här ligger halsvärmaren på tork på strykbrädan. När jag provade den såg den inte riktigt ut som på Evas bilder – kanske får jag blocka om den så att kurvan blir kurvigare, eller bara sätta knapparna lite annorlunda.]

Undrar om inte min mamma vill ha en sån här i julklapp? Fast i en annan färg.

Mönster: Bella, Syfestivalens mysteriestickning, hösten 2009, av Eva Andersson

Garn: Handfärgat merinosilke (hur mjukt som helst!) från Stäkets hantverk och design

Stickor: 3,5 mm, mönstret säger något annat, men det gick bra med vanliga strumpstickor (2 st.), mindre än 50 gram

Provlappar: stickfasthet är en sån där intressant sak som jag aldrig tar mig tid att prova... Så här i efterhand vet jag att jag borde ha använt stickor 4 i stället

Skoj: lätt och pillemariskt litet projekt

Tips: ladda ner mönsterdelarna före helgen om du vill göra en egen Bella, sedan tas de bort

Klänningskrig!

Det är som sagt bara klänning som gäller när barnet själv får bestämma. Och vi har inget emot klänning, så länge hon inte fryser, det går att leka i dem och de går att tvätta. Den här kan man ha byxor under, den fastnar inte om man klättrar eller springer och det är bara att slänga in den på 60 grader om det skulle behövas. Snurrpatrullen meddelar också glatt att det är en bra snurrklänning!

Mönstret är detsamma som för tröjan i förra inlägget. Jag förlängde på motsvarande sätt – och den här klänningen kommer att räcka länge! I halsen har jag kantat med samma tyg som volangen. Så här gjorde jag kantningen:

1. Klipp en remsa som är 75 procent av halsringningen och 6 cm bred.

2. Sy ihop den till en cirkel.

3. Mät ut fjärdedelar på båda halsringningen och kantbandet.

4. Lägg tygerna räta mot räta och overlocka ihop.

5. Sy med förstärkt raksöm en bit längre in på bandet (jag måttar med en pressarfotsbredd), då blir kantningen lite bredare än bara overlocksömmen.

6. Vik över kantbandet och sticka fast från rätan. Här använde jag en tvillingnål och lät den vänstra nålen sy i diket och den högra på kantbandet.

Jag hade glömt hur enkelt och snyggt det blir med den här metoden. Ingen läbbig skarv i halsen som måste sys ned med motvillig maskin, ingen hög kant som riskerar att förskjuta det ena lagret tyg när man syr ihop det. Bara snyggt! Har man nu ingen kantbandsapparat kan man ju faktiskt göra på det snygga sättet.

Klänningen fick en volang som Ottobre inte hade med. Jag har sett den här typen av volanger på tyska webbplatser. Man använder rullfållen för att sy på volangen på kjolen och sedan rullfållar man även volangen. Här tyckte jag att det blev fint utan att bli för pråligt, eftersom färgerna är så nedtonade.

Stryka på-märke med hjort. Vi får se om den håller – den har redan ramlat bort en gång, men jag strök fast den lite bättre och håller tummarna.

[Snurrpatrullen har även testat klänningen i FF-grenen sänghoppning. Tummen upp!]

Mönster: ottobre 6/2008, storlek 104, lätt modifierad

Tänk på: mönstret är på vanligt Ottobremanér väldigt brett, ta in mitt fram och mitt bak några centimeter så blir det bättre

Tyg: E-slöjd och Tygverket, stryka på-märke från Farbenmix

Kul: vinterklänning som man gott kan ha ett par brallor under (tycker mamman)

Hade glömt bort: hur underbar E-slöjds trikå är.

Bortskämda barnet: vill inte ha på sig något annat

Tröjkrig!

– Jag älskar inte byxor, säger Sprallinen varje morgon och vill i stället ha strumpbyxor och klänning. Vi som är hennes föräldrar hävdar att det är för kallt. Kompromissen blir klänning och byxor, byxor som man får ta av sig när man är inomhus. Varför i all världen har jag då sytt ytterligare en tröja, undrar ni kanske.

Jo, för att det fanns tyg till precis en tröja (en halvmeter) och för att jag ville testa mönstret, som också finns i en klänningsvariant. Och kanske för att jag gillar tröjor? Tror ni att hon ville ha sin nya tröja?

Det sitter fem rader resårsmock precis under halskanten. Kul idé, men svårt att få snyggt. Nästa gång syr jag resårsmocken efter att halsringningen är kantad, så kanske det är lättare att placera den rätt. Ärmarna är blusigt pösiga och avslutas med insydd resår. Både ärmarna och livet är förlängda 4 cm.

– Mamma, jag älskar inte den. Jag vill ha klänning!

Själv älskar jag det röda zickzackbandet som tittar fram i underkanten och ger tröjan lite sving. Det tror jag Sprallinen kommer att göra också, vad det lider.

Mönster: Ottobre 6/2008, förlängd storlek 104

Tyg: singeljersey från Myllymuksut, tyget är jättefint, men krullar sig nåt odrägligt

Kul: mönstret är fint och tröjan sitter bra

Inte lika kul: jag fick ingen ordning på resårsmocken fram, kanske måste jag skruva lite till på undertrådsspolen så att den inte drar fullt så hårt

Bortskämt barn: älskar inte allt hennes mamma syr åt henne

Helgdagsrock åt far

... eller kanske inte. Men en tröja har han fått i alla fall, faren. Och det ryktas om att arbetskollegerna blev lite smått avundsjuka när han hade den på sig i dag ;-)

Jag blev så glad när jag hittade ett mönster på herrtröja. En helt vanlig t-shirt, utan extra allt. Men så bra den blev. Sitter riktigt snyggt över axlarna! Och här skulle ni så klart få se en bild av tröjan på den riktiga modellen, men se det gick inte.

Mönster: Burda style, storlek medium

Tyg: Eisertrikå och mudd från Jofotex (favorittyger båda två, nu på upphällningen)

Bra: att ha hittat ett grundmönster även för herrtröjor.

Tyvärr: räcker tyget inte till en tröja till mig också, inte heller till mannens kolleger, men det kommer andra tyger

Konsten att skilja styrbord från babord

Har någon sett min sylust? Jag tycker att jag letat överallt – till och med under soffan där hemska dammråttor huserar. Den glänste till lite på syjuntan som startat för hösten, men försvann sen igen. Nåja, tänker jag, den kommer väl fram när den blir hungrig, och så lägger jag upp maskor för en ny stickning.


Maj månads sockor från Sticka meras sockklubb har jag velat sticka sen jag såg mönstret. I det famösa Noro-garnet! Sagt och beställt.

Jag ville sticka båda sockorna samtidigt och lade därför upp dem på min långa rundsticka på 2,5 mm. Här började garnet trilskas. Det är ojämt och under uppläggningen gick det till och med av. Efter några varv blev jag allt mer osäker på det här garnet – det känns sticksigt och ojämt. Jag fortsatte sticka, till och med när jag insåg att färgerna inte skulle matcha alls. Ser ni, de är helt tvärtom. En grön strumpa på styrbordsfoten och en röd på babords.

Mönster: Kristin Nybergs Bifröst
Garn: Noro sockgarn
Stickor: 2,5 mm, 120 cm rundsticka
Vackert: Färgerna är härligt mättade och verkligen vackra, jag funderar på allvar att repa upp den ena sockan, nysta upp det åt andra hållet och sticka om den (men det kommer jag ju inte att göra...)
Bra: mellanstorleken är perfekt för mina fötter
Gillar inte: att garnet är så ömtåligt