Lusesockor

I höstas fick jag för mig att bli bekantskapskretsens socktant. Första sockpresenten skulle Lillebror V få på sitt namngivningskalas. Problemet var bara att jag aldrig stickat sockor. Men jag satte igång med friskt humör. Ena sockan klar i snabb takt, men hu! vad knölig den blev. Och hål vid hälarna? Efter många månader stickade jag klart även den andra sockan i helgen. Nästan lika knölig den. Lillebror V fick aldrig några sockor, jag blir aldrig någon socktant, men jag hoppas att just det här paret kan värma Sprallinens fötter i vinter.