Dansa min docka

Sprallinen vill bara dansa. ”Titta på min balett, mamma” säger hon och skuttar iväg, hoppar, snurrar och är så där lycklig som man nästan glömt att man kan vara. Men. Dansen kräver klänning, det går nämligen inte att dansa om det inte svänger lite i kläderna. Den största favoriten är en vågklänning från JNY Design som hon kallar sin prinsklänning. Den har hon så ofta hon får, det vill säga alla dagar den inte ligger i tvättkorgen eller hänger på tork. Jag tänkte att vi skulle ge oss lite respit, och Sprallin några fler klänningar, så jag har börjat experimentera med tunikeklänningar. Här är första varianten.

[Jag gillar att klänningen inte är så vid som jag upplever att många andra mönster blir. Faktum är att till nästa gång kommer jag nog att ta in den ytterligare lite, och ställa ut kjoldelen lite till.]

[Ett par helt vanliga muddbyxor i fantastisk Hilcovelour som från början var avsedd till tröja till mig. Men tröjan hände aldrig...]

Mönster, klänning: ursprungligen mitt tröjmönster från ”Sy sejt børnetøj” (Grue och Strand), lätt utställd från midjan och lite rundad längst ner.
Tyg: biltyg från Sew Zannes eller möjligen Fabric Fairy
Saknar: skräddarlinjal, då hade rundningen blivit snyggare

Mönster, muddbyxor: modifierat från ”Sy sejt børnetøj” (Sand och Grue)
Tyg: velour från Hilco via Neanobelle, mudd från lokala butiken
Glad över: att det känns som att ljuset är på väg tillbaka när jag ser på de här färgerna, och att båda plaggen var helt oproblematiska att sy
Extra glad över: syjuntan som gör att jag i alla fall får ett par timmars sytid i veckan – just nu är det nästan allt jag hinner