Äntligen sams!

Vi har slutit fred igen, jag och overlocken. En månads trilskande är över, och det känns befriande. Äntligen syr vi tillsammans igen.

[Testar mönstret – riktigt så snett som det ser ut på bilden blev det dock inte]

Nyss testade jag ett tröjmönster från Farbenmix som fått vänta i flera veckor (tack till Kaja som inspirerade mig att hitta dit). Det tyska barnmodet verkar väldigt färgsprakande, men på ett annat sätt än de svenska retrofärgerna. I ärlighetens namn tycker jag nog att det mesta är för ryschigt och pyschigt, men grunderna verkar bra. Så när euron stod som högst passade jag på att beställa lite mönster och band från Farbenmix.

[Spetsiga Nemi-ärmar sydda på en av skolmaskinerna på syjuntan, jag tror inte att jag kommer att sy så mycket mer på dem om de inte får lite TLC.]

För en dryg meter Sprallin passar storlek 98–104 bra. Jag vågade inte lita på det utan förlängde ärmarna, som nu är i längsta laget. Kolla in spetsen nere på ärmen, visst är det lite Nemi-coolt? (Fast kanske inte så värst praktiskt när man är tre.)

Urringningen kommer jag att föminska i kommande versioner, för den blev lite för djup. Men på det hela taget är jag nöjd, och fruktansvärt glad över att sy igen.

Mönster: Farbenmix
Tyg: randig Eisertrikå och blommig Hilcosweat
Glad: över att det funkar igen
Funderar: över varför jag valde så vintriga färger när det nu verkar bli vår
Ska nog tänka en gång till: och inte sy tröjor till någon som bara vill ha klänning...

Och just när jag skrivit klart börjar overlocken bete sig illa igen. Nu är den på service. Igen. Det tär på inspirationen när redskapen inte fungerar.