Sporthojsklänningar

Sprallinens pappa kör motorcykel. Sporthoj, närmare bestämt. Det förklarar kanske Sprallinens intresse för motorcyklar. Här meckar hon nya moppen på sin ettårsdag – två år senare har vi svarta märken efter snäva kurvtagningar i golvet, och moppen används varje dag. Hon har blivit lovad ett motorcykelställ så fort hon kommit upp i minsta storleken...

Det är inte så konstigt då, att hela familjen blev begeistrad över Alexander Henrys sporthojstyg. Jag beställde och sydde. Kompletterade med hemgjorda kantband i målflaggsrutigt svart-vitt.

Jag gillar verkligen den här klänningsmodellen (tack igen Hello, för mönstret!). Lite ledsen är jag över att Sprallin nu definitivt vuxit ur sin svalklänning, men jag har skalat upp mönstret en storlek så att det ska passa henne och andra barn runt metern bra.

Ett misstag med skärkniven gjorde att tyget inte räckte till två bakstycken. Det ena är därför i samma svart-vitrutiga tyg som kantbanden är gjorda av. Ett misstag som blev riktigt tufft! Det behåller jag i kommande varianter (mer sporthojstyg är nämligen på väg åt mitt håll).


I ryggen slog jag i vanliga prymknappar. De silvriga passar bra till motivet tycker jag.

Mönster: Simplicity från 1960-talet, omskalat och moderniserat
Storlek: 2-3 år och 3-4 år
Tyg: Alexander Henrys ”Pulling g's” (köpt i någon amerikansk webbutik), svartvit rutig bomull från Sidencarlsson
Snedslå: hemgjord av det svartvitrutiga tyget och Panduros snedslåvikare
Kul: krocken mellan den docksöta klänningen och det tuffa mönstret
Mindre kul: skulle väl möjligen vara att tyget inte alls räckte så långt som jag ville, delvis beroende på att det är rätt smalt, delvis beroende på att jag skar fel