Lilla kusin visade sig vara en mycket liten kusin. Bara 47 cm lång och därmed nästan alldeles byxlös. Nyblivna faster (tant?) sprang till symaskinen för att åtgärda detta! Det blev två muddbyxor i storlek 50. Herregud så smått!
De röd-orangea har jag haft funderingar på länge, men i större storlek och till Sprallinen. Det har inte blivit några eftersom hon har garderoben full av kläder. Det blå tyget köpte jag mest bara för att det var så superbilligt i stuvkorgen hos Dollys. Hade inga direkta planer för det, men är nöjd med att det kom till användning.
Jag har gjort benmuddarna olika på byxorna, mest för att prova vad jag gillade bäst. På de röda sydde jag på muddarna först och gjorde en stickning. Det gör att bensömmen blir synlig om man viker upp dem. På de blå sydde jag på benmudden sist. Det var lite pilligt men fullt görbart, problemet var bara att det blev omöjligt att sy en stickning i muddsömmen eftersom benöppningen är alldeles för liten. Tror ändå att jag föredrar att det blir snyggt när man viker upp mudden.
Mönster: Ottobre 5/2006, modifierat
Tyg: trikå och mudd från E-slöjd och Dollys tyger (det blåblommiga)
Svårighet: inga, det gick hur snabbt och lätt som helst
Kul: det gick så bra och blev så sött – hoppas nu bara föräldrarna håller med
Trist: att jag inte började sy när Sprallinen var riktigt liten, tänk vad fina kläder hon kunde fått
tisdag 21 augusti 2007
Den som inga byxor har…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
åh så pluttigt! Det är så mysigt att sy yttepyttekläder :)
Så gulliga och fina! Det syns tom på bild att de är pyttesmå.
Vilka fina! Bebisens föräldrar måste bli superglada :-) det skulle i alla fall jag blivit. Och visst är det roligt med de där första pyttekläderna. Ska nog sy nått i kväll...
Tack! Jag fick verkligen mersmak, så det är tur att lilla kusin finns och att min yngst guddotter får syskon i jul så att jag har några att sy till.
Dessa har jag missat att du gjort ju! Jättesöta! Såna hade min dotter behövd när hon föddes, modiga 46 cm var hon. hmmm, kanske jag också skulle sy ett par i 50, bara ifall om att?
Det tycker jag absolut att du ska göra! Man vet ju aldrig, eller hur?
Skicka en kommentar