Velourklänning

Sprallinens dagisbästis mamma säger att jag inspirerat henne att börja sy. Vad glad jag är för det, för kolla vilket snyggt mönster till tunika hon gjort! Jag förlängde ärmarna, men i övrigt är det hennes mönster. Gillar!

Det är så snyggt med raglanärmar. Och praktiskt eftersom det är mycket lättare att klä på. Jag tror att jag kommer att använda det här mönstret till mycket!

Halsöppningen fick kantband från E-slöjd. Jag lämnade fem centimeter öppet i ärmisättningen och kantade sprundet med ett separat band. Meningen var att det skulle bli lite Moloaktigt, vet inte om jag riktigt lyckades med det. Kanske ska man klippa lite rundade kanter på sprundet för att det ska fungera? Eller sy av kantbandet längst ner så att det blir lite spetsigare. Jag rynkade ärmsluten med rynktrådar och sydde sedan fast en kort liten mudd. Det var lite pilligt att få till det, men full görbart.

Jag fick för mig att det skulle vara lite kul att fålla med trikå också. Det är liksom en kantning fast på insidan, den tittar bara ut någon millimeter under kjolen. Jag sydde fast fållen med trestegssicksack - är lite avundsjuk på folk med modernare maskiner som har riktiga dekorsömmar. Det är detaljer som anas mer än syns. Hoppas jag, för i vanlig ordning har jag sytt utan att prova och nu sover Sprallinen sedan länge. Längtar tills hon vaknar så vi kan prova ;-)

Mönster: M:s mamma, aningen modifierat
Tyg: velour från Mattssons i Godby – 5,9 euro metern och så köpte jag inte mer, mitt nöt! Kantbanden är trikå från E-slöjd.
Svårighet: Att få till sprundet var väl det enda lite knepiga, men sträcker man och syr försiktigt så är det inte så svårt
Kul: Att få låna ett alldeles egettillverkat mönster
Trist: Att tråden tog slut, att nästa rulle tog slut liksom nästa igen ... Och att jag inte köpte mer av den härligt röda velouren.
Önskan: Att M:s mamma också börjar visa sina fina kläder på nätet!