Stuvbitsbyxor

Vi besökte Sundbybergs tygcentrum, två symammor med varsin halvvild ettochetthalvtåring. Det gör vi nog inte om i första taget, även om barnen roade sig kungligt så blev det inte riktigt genomtänkt med köpen. Men lite blev det. Jag förälskade mig i en apelsinorange manchester som får följa med till sykursen jag just börjat (för att lära mig hur man gör egentligen). Och så hittade jag en stuvbit med skimrande vacker grön manchester. Jag som inte gillar grönt!

Byxorna skulle jag bara svänga ihop... Sen dess har jag sprättat och sytt om nästan varenda söm på dem, och just när jag nästan var klar tog tråden slut. Men resultatet blev riktigt bra.

Stuvbiten var egentligen för kort, så jag delade mönstret och skarvade i en bit manchester på andra ledden över knät. Fodret är en stuvbit trikå från i somras sydda som ett par vanliga (alltså oskarvade) byxor. När jag sytt grensömmarna sydde jag först ihop yttertyget med midjemudden och sedan fodret med mudden. Först därefter sydde jag ihop benen, vände byxorna rätt, vek mudden dubbel och stoppade in fodret i manchestern. Mudden, manchestern och fodret hålls ihop med en stickning upp mot mudden. Vitsen var att få en snygg linning som inte skulle skava. Sen bestämde jag mig för att stoppa in en bred resår också, eftersom byxorna blir förhållandevis tunga och jag inte ville att de skulle halka av. Bensluten kantade jag med det bruna muddtyget.

Mönster: eget, men snarlikt de röda från i våras
Tyg: Manchester från Sundbybergs tygcentrum, trikå från en garnaffär i Södertälje och muddar av den andra symamman, som fick resterna av manchestern som tack
Kul: att pussla ihop något som egentligen inte skulle funka
Tänk på: först linningen, sen beninnersömmarna; och nästa gång ska jag nog göra byxorna lite bredare, i alla fall om jag syr dem i vävt tyg. De kan gott vara lite pösigare.