Den som ingen krage har, hon får gå med halsen bar...

Ni vet hur det kan vara. Man har hittat ett splirrans nytt recept som låter jättegott, skriver en lista och beger sig till affären. Väl där går en av de där speciella ingredienserna till rätten inte att uppbåda. Så man tar något annat, välbekant, som ersättning. Självklart blir middagen god, men inte som man hade tänkt sig och så sitter man där och undrar hur det egentligen skulle ha smakat.

Ungefär så var det med den här skjortan. Jag hade tänkt prova ett skjortmönster ur Ulla Welinders ”Sy och strik børnetøj 4–10 år” och passa på att träna på kragar. Tyget köpte jag på Syfestivalen i höstas och det har hela tiden varit tänkt till en skjorta. Bara så att ni vet, nu är tyget slut och går inte att få tag på igen... Och jag köpte precis 10 cm för lite. Så jag fick träna på halsinfodring med kantband i stället. Det blev bra, men inte riktigt så bra som det hade kunnat bli. Ja, ni fattar.

En detalj – som jag inte tänkte på att fotografera – är insnitten i ryggen. Ändå var det dem som lockade mig till mönstret från början. En variant av samma skjorta skulle ha spännband i ryggen och läderknappar. En annan detalj är de ”falska” manschetterna. Minskar vidden i ärmen och är lite fin så där, på ett enkelt sätt. Rätt krydda!


Mönster: Welinders ”Sy och strik...”, storlek 4 år
Tyg: underbart mjuk bomullsflanell från MG-tyger
Knappar: Snapsource
Upp: jag fick lite revansch på att fodra med snedslå, i ett tidigare försök gick ju det helt åt pipsvängen
Ner: Tja, skjortan blev kraglös, vad ska jag säga?


Och så blev det ju ett par velourbyxor till. Färgen är fantastisk, förstår inte varför jag väntat ett helt år med att sy i det. Året som tyget legat sammanpressat i min överfulla velourlåda har satt sina spår, som ni ser. Men jag hoppas att vecken ska gå bort i tvätten.

Mönster: Grue och Strand ”Sy sejt børnetøj”
Tyg: petrolfärgad Hilcovelour från Michas Stoffecke (nu finns färgen hos Neanobelle också)
Upp: färg, passform och snabbsytt
Ner: inget!