Hemliga grytlappar med sashiko

En av de bästa sakerna med hemlisbytena är att de får mig att prova saker jag inte skulle gjort annars. Någon gång stickade jag till exempel en halsduk på ett, för mig, nytt sätt. En annan broderade jag lite doodligt på en bussarong. Jag har hittat garner jag aldrig skulle upptäckt annars och böcker jag inte visste fanns tack vare Sticka meras garnhemlisar och En bok om dagens pocketbyten. Underbart! Kanske var det därför jag gick med i Syswapparmammornas grytlappsutbyte. Jag har nämligen aldrig sytt grytlappar.

[De traditionella sashikofärgerna är indigoblått och vitt, men eftersom Kråkeboviken uppgett att färgerna i hennes kök var svart, grått och vitt blev grytlapparna svarta.]

Jag har ju snöat in lite på det japanska. Ni har fått en glimt av sashikobroderi tidigare, och jag har planer på mycket mer framöver. Nu är det ju inte bara broderierna jag gillar, syböckerna är fantastiska, tygerna bedårande och maten gudomlig! Eftersom grytlappspaketet skulle innehålla ett recept och en ingrediens till sagda recept gjorde jag det väldigt lätt för mig. Jag tog nämligen familjens nya favoriträtt ”sprängd sushi” och bifogade det viktiga wasabipulvret köpt i den japanska livsmedelsbutiken vi har här i staden tillsammans med ett par små påsar misosoppepulver. Smaklig måltid!

Mönster: eget
Material: svart, tjockt bomullstyg; japanskt brodergarn i bomull och lädersnoddar till hankarna
Glad: över att de blev så fina, även om sömmarna svajar på några ställen – undrar om jag inte måste göra ett par till mitt eget kök också
Håller tummarna för: att Kråkeboviken delar min japanska smak

Hemliga grytlappar

Titta vilka härligt stora grytlappar jag fick i ett paket i veckan. Jag har varit med i syswapparmammornas grytlappsutbyte. Mycket kul och alldeles lagom i omfattning för att passa i mitt liv just nu!

Det är Therese på tk:s design har sytt grytlapparna till mig. De kom tillsammans med ett recept på kladdsockerkaka – som vi provade samma kväll och åt med välbehag – och ett paket flingsalt med rosmarin som måste vara toppen att ha på till exempel klyftpotatis. Tack!

Närkontakt! Ännu ett ufo har landat...

Johorå. Nu är jag på gång, nu krymper ufohögen. Igår blev jag klar med ett par sockor som varit nästan-klara sedan i september.

[Augusti månads sockor i Sticka meras sockklubb 2008]

Själva mönstret, Spring forward socks, är enkelt. Vill man ha hjälp med stickbeskrivningar på engelska kan man dels kika på ordlistan hos Sticka mera, dels kolla på videosnuttar till exempel på Knitting Help.

[Här syns möjligen att tån är sydd med maskstygn, graftad, vilket gör avslutningen osynlig och icke-skavig]

Helt nytt för mig var att sy ihop tån. På sticksvengelska säger man att man graftar. Resultatet blir en osynlig söm som inte skaver. Jag blir alldeles upprymd när jag lär mig nya smarta saker – nu blir det aldrig mer dra-tråden-genom-de-sista-maskorna-tår. Jag hade god hjälp av en stickinstruktion på You tube och den här beskrivningnen från Damselfly's delight.

På Sticka mera har ett nytt år börjat i sockklubbben. Minst ett mönster i månaden är det som gäller, och den här gången är jag också med. Jag kikar runt på många duktiga stickares bloggar och imponeras. De två första sockorna har jag hoppat över (eftersom de här inte var klara än), men kanske kommer ett fint och lagom komplicerat mönster i mars.

[Mönstret är så vackert, och efter några rapporter började jag förstå det. Felen i början stör mig faktiskt inte – för mig får de se lite hemstickade ut, det är ju precis vad de är.]

Jag har också börjat på ett par benvärmare i Stickfrossas Pomatomus-KAL. KAL är sticksvengelska för att sticka tillsammans, ”knit-a-long”. KAL:en tog slut igår och då hade jag kommit så här långt. Underbart garn och vackert mönster – de vridna maskornas paradis!

Mönster: Spring forward från Knitty
Garn: Regias fyrtrådiga sockgarn som jag fick i ett hemlispaket, svart med stänk av rött, orange och blått
Glad: över att jag lärt mig göra snygga tår och har ett par sockor till – uppenbarligen är jag egoist när det gäller just sockor, de är bara till mig!
Någon gång: ska jag lära mig att sticka två sockor samtidigt, kanske blir det nästa stickprojekt

Bland flygande tefat, symaskiner och klänningar

Finns det någon som handarbetar som inte har en hög med ufon* någonstans? Min växer och växer och ibland föresätter jag mig att beta av lite. Som den här elefanttunikan. Jag började sy den i somras, så glad över de gula elefanterna. Men sen tog det slut. Det var något med tunikan som inte stämde och jag kom aldrig på vad (då saknades bara fållen i kjolen, men jag tyckte redan då att den blev lite för kort).

* ufo=unfinished objekt, alltså allt det där man glad i hågen påbörjar men av någon anledningen sällan avslutar, jag är en typisk påbörjare

Inspirerad av Sprallins olika utstyrslar när hon själv får bestämma (hon håller lager på lager-principen högt, grundar gärna med pyjamas, därefter pippikläderna, sedan en balettkjol och ovanpå den en snurrkjol, gärna ett litet linne över pippis förklädesklänning, snuttefilt på huvudet och luciakrona i plysch som håller snuttefilten på plats och agerar krona), bestämde jag mig för att sy på en volang. Den är också sydd med dekorsöm, och har vågig rullfåll. Inte riktigt min vanliga stil. Men kanske Sprallins?

Mönster: Utgångspunkt Meedom och Meedoms raglantröjemönster, form 1, storlek 92, förlängt och utställt och med utanpåliggande dekorsömmar
Tyg: Jofotex
Kul: att den blev klart någon gång, och att den accepterades
Trist: det är fortfarande någon som inte stämmer, men jag kan inte komma på vad och nu får det ju vara
Extra: Sprallin ville visa picknickfilten som hon sytt på sin egen maskin till Pony – det är den hon håller i på bilden

Klänning med kravspec

[Ser ju inte mycket ut på galgen, kanske kan Sprallin prova i eftermiddag så får vi några lajvbilder i stället.]

Jag började om. Ritade helt nytt och utgick från bilden i huvudet i stället från färdiga mönster. Troligen har jag gjort så många tröjor nu att proportionerna ändå blir rätt. Jag har de här kraven på klänningen:

• den ska vara enkel att ta på och av även för en övertrött treåring
• det ska svänga om den när man snurrar
• den ska inte vara för knölig under overallen
• den ska passa både till strumpbyxor, tajts och byxor
• den ska inte kräva strykning
... och så ska den vara fin!



Det börjar närma sig. Speciellt nöjd är jag med det lilla motvecket på ärmen som ger så snyggt pös. Det har jag inte sett någon annanstans, vilket får mig att känna mig lite extra nöjd.

Halsen och ärmarna är kantade med trikå och inte med muddväv – så skönt att gå tillbaka det som funkar. Visst fick jag sprätta en gång, men det blev bara en. Stort plus. Den här gången följde jag mamma M:s råd och sydde fast kantbandet i en enda söm.

Tyg: Jofotex Televerksorangea flodhästar
Kantband: E-slöjds smalrandiga grå–svarta trikå
Mönster: alldeles eget
Glädje: att uppfinna, hitta på och få till
Mindre glatt: klänningen blev lite för stor (fast då räcker den ju länge) och den är inte tillnärmelsevis så fin som prinsklänningen, enligt Sprallin, fast bättre än den med bilar som hon tycker är en tröja
Utveckla vidare: jag har idéer på halsringningen och livbredden, modellen är inte färdigutvecklad än och nu sitter jag nästan på nålar i väntan på att få tid att göra nästa version


Och så blev det ju ett par velourbrallor till. Det här är nog det mest diskreta barnplagg jag sytt hittills... Samma mönster och samma tygleverantör som nästan jämt.

Tyg: Hilcovelour från Neanobelle
Mudd: E-slöjds smalrandiga trikå i benen, insydd resår i midjan
Mönster: Grue och Strand ”Sy sejt børnetøj”
Bra: diskreta saker passar till mycket, och det är ju inte som att Sprallin kommer att ha svarta tunikor till direkt

Ho ho!

Ho ho – who who, vem är du? Främligen jag stickat till? Jag är med i Sticka meras mössbyte och har ett namn på den som ska få min mössa och vet att hon gillar höstfärger, men sen vet jag inte så mycket mer. Så när jag hittade en mössa som heter Who valde jag den. Mössan är lite lagom i största allmänhet – nästan vem som helst kan bära den och skulle man inte gilla sina ugglor kan man lätt bara sprätta bort ögonen. Med lite skogsfantasi kan man nog få det till att det är höstfärer i mössan; kanske mer grånovember än lövsprakande oktober, men ändå. Själv tycker jag att garnet är jättefint!

[I det här garnet blir mönstret väldigt diskret. Och svårplåtat.]

Jag hittade det här mönstret för drygt en månad sedan, men den senaste tiden tycker jag att det dykt upp ugglemönster överallt. Eller så märker jag dem bara mer nu. Här är en tröja jag gärna skulle sticka. Den där gången när jag inte har något annat projekt.

Mönster: Penguin purls
Garn: Drops Alpacka, mindre än ett nystan
Knappar: de absolut minsta som fanns på Tygvaruhuset, fastsydda med orange brodergarn

[Även här kan jag fråga who?who. För mössan kom i ett anonymt kuvert utan notering, min enda ledtråd var de danska frimärkena...]

Min egen röda mössa fick jag faktiskt redan för ett par veckor sedan. Den har blivit välanvänd sedan dess – tack!

Hjärtedagen

– Idag är det hjärtedagen, mamma. Och lördag! Vad är det man brukar få på lördagar, mamma? Något som är gott? Som jag gillar? Mamma, ska jag få något idag, för det är lördag idag och då får man det... Fast först ska vi gå till barndansen. Och där ska jag visa min balett, och dansa med sjalarna och Pippi och flyga som Karlsson. Och E är också där och S och sen fikar vi, eller hur mamma? Men det är hjärtedagen och då får man också något, något som är gott, som börjar på go-go-go-go-go-godis. För det är lördag. Eller hur?

Ja. Eller hur?!

[Dålig mobilbild – kanske tar jag en bättre sen när kameran kommit hem igen]

Alla hjärtans dag på er, allihop! Hoppas att ni också får skutta lite och sen får något som är gott och börjar på g-g-g-g...

Material: billiga dansskor från stora klädkedjan, molinégarn
Mönster: fritt ur huvudet
Tips: fingerborg! Det är hårt tyg och pilligt att fästa trådarna.
Risk för: att jag blingar dem ännu mer när jag hittar grönt garn att göra gräs och blad och kvistar med – tror inte det kan bli för mycket

Varm om hjärtat

Sprallin och Lilla M har med sig presenter till sina gamla fröknar på småbarnsavdelningen idag. Sen går de till storbarn och busar järnet ;-) Vid närmare eftertanke skulle vi kanske sy några hjärtan att ha liggande på storbarnsavdelningen också – man kan nämligen använda dem som bulpåsar också, om de har legat i frysen och blivit riktigt kalla.


Vetevärmarna sydde Lilla M:s mamma och jag på syjuntan. Vi gjorde innerkudden av oblekt bomull, fyllde med bovete och sydde igen vändhålet på maskin. Snabbt och enkelt. Tyget går omlott på baksidan så att man enkelt ska kunna ta ut kudden och tvätta fodralet.


Mönster: eget
Tyg: Reprodepot
Fyllning: bovete från Saltå kvarn
Kul: samproduktion
Tips: vi tänkte skriva instruktioner med textilpenna på innerkudden, men kände att det nog var allra smartast att faktiskt testa hur länge man ska värma kudden i mikron först...
Till en annan gång: sätter vi öppningen lite längre ner och gör den ännu mer överlappande

Den som ingen krage har, hon får gå med halsen bar...

Ni vet hur det kan vara. Man har hittat ett splirrans nytt recept som låter jättegott, skriver en lista och beger sig till affären. Väl där går en av de där speciella ingredienserna till rätten inte att uppbåda. Så man tar något annat, välbekant, som ersättning. Självklart blir middagen god, men inte som man hade tänkt sig och så sitter man där och undrar hur det egentligen skulle ha smakat.

Ungefär så var det med den här skjortan. Jag hade tänkt prova ett skjortmönster ur Ulla Welinders ”Sy och strik børnetøj 4–10 år” och passa på att träna på kragar. Tyget köpte jag på Syfestivalen i höstas och det har hela tiden varit tänkt till en skjorta. Bara så att ni vet, nu är tyget slut och går inte att få tag på igen... Och jag köpte precis 10 cm för lite. Så jag fick träna på halsinfodring med kantband i stället. Det blev bra, men inte riktigt så bra som det hade kunnat bli. Ja, ni fattar.

En detalj – som jag inte tänkte på att fotografera – är insnitten i ryggen. Ändå var det dem som lockade mig till mönstret från början. En variant av samma skjorta skulle ha spännband i ryggen och läderknappar. En annan detalj är de ”falska” manschetterna. Minskar vidden i ärmen och är lite fin så där, på ett enkelt sätt. Rätt krydda!


Mönster: Welinders ”Sy och strik...”, storlek 4 år
Tyg: underbart mjuk bomullsflanell från MG-tyger
Knappar: Snapsource
Upp: jag fick lite revansch på att fodra med snedslå, i ett tidigare försök gick ju det helt åt pipsvängen
Ner: Tja, skjortan blev kraglös, vad ska jag säga?


Och så blev det ju ett par velourbyxor till. Färgen är fantastisk, förstår inte varför jag väntat ett helt år med att sy i det. Året som tyget legat sammanpressat i min överfulla velourlåda har satt sina spår, som ni ser. Men jag hoppas att vecken ska gå bort i tvätten.

Mönster: Grue och Strand ”Sy sejt børnetøj”
Tyg: petrolfärgad Hilcovelour från Michas Stoffecke (nu finns färgen hos Neanobelle också)
Upp: färg, passform och snabbsytt
Ner: inget!

Dansa min docka

Sprallinen vill bara dansa. ”Titta på min balett, mamma” säger hon och skuttar iväg, hoppar, snurrar och är så där lycklig som man nästan glömt att man kan vara. Men. Dansen kräver klänning, det går nämligen inte att dansa om det inte svänger lite i kläderna. Den största favoriten är en vågklänning från JNY Design som hon kallar sin prinsklänning. Den har hon så ofta hon får, det vill säga alla dagar den inte ligger i tvättkorgen eller hänger på tork. Jag tänkte att vi skulle ge oss lite respit, och Sprallin några fler klänningar, så jag har börjat experimentera med tunikeklänningar. Här är första varianten.

[Jag gillar att klänningen inte är så vid som jag upplever att många andra mönster blir. Faktum är att till nästa gång kommer jag nog att ta in den ytterligare lite, och ställa ut kjoldelen lite till.]

[Ett par helt vanliga muddbyxor i fantastisk Hilcovelour som från början var avsedd till tröja till mig. Men tröjan hände aldrig...]

Mönster, klänning: ursprungligen mitt tröjmönster från ”Sy sejt børnetøj” (Grue och Strand), lätt utställd från midjan och lite rundad längst ner.
Tyg: biltyg från Sew Zannes eller möjligen Fabric Fairy
Saknar: skräddarlinjal, då hade rundningen blivit snyggare

Mönster, muddbyxor: modifierat från ”Sy sejt børnetøj” (Sand och Grue)
Tyg: velour från Hilco via Neanobelle, mudd från lokala butiken
Glad över: att det känns som att ljuset är på väg tillbaka när jag ser på de här färgerna, och att båda plaggen var helt oproblematiska att sy
Extra glad över: syjuntan som gör att jag i alla fall får ett par timmars sytid i veckan – just nu är det nästan allt jag hinner