Här kommer Pippi Långstrump

”Jag är Pippi” säger Sprallin rätt ofta och senast nu i morse, ”och du är Sprallins mamma” (tack, ett tag var jag Pippis mamma och fanns inte...).
”Fast jag har fått låna Sprallins kläder, för jag har inga egna” fortsätter hon. Symamma Botilda gnuggar händerna och undrar bara lite lite ledande om vi kanske ska fråga om Sprallins mamma kan sy lite kläder till Pippi. Jättebra idé, tycker Pippi.

Kläderna blev klara igår kväll! Jag hade rätt svårt att inte gå efter dem, när nu Pippi så gärna ville ha egna kläder. Men de ska bli julklapp, så de fick ligga kvar i gömstället. Ibland är tajmningen verkligen rätt.

Några bilder kan jag tyvärr inte visa. På senare tid har nämligen min symaskin, min kamera och min dator gått sönder. Symaskinen är tillbaka från doktorn och datorn har fått ny hårddisk och verkar vara på gott humör igen. Men någon ny kamera har inte hittat hit än. Kanske dristar jag mig till att ta några mobilbilder, men de blir ju inte bra (inte ens med den nya mobil jag köpte sedan min gamla gick sönder för någon månad sedan). Utstyrseln består av:
- röd tröjskjorta (Meedom och Meedom)
- blå pösshorts med knappresår (modifierat från Meedom och Meedom)
- en röd och en vit långstrumpa med knapp
- gulvit förklädesklänning med korsad rygg (Grue och Strand)
- orange mössa med flätor.

Jag blir glad av
att ha sytt ett helt Pippiset och över att jag gjort det tillsammans med Familjen M, vars barn ska få en nästan likadan utstyrsel i julklapp.

Jag blir galen av
att allt bara går sönder – det här ovan är bara ett urval. Lägg teve, spis, diskmaskin, torktumlare och ytterligare en mobil till listan så förstår ni.

Jag tar ett blogguppehåll
tills allt fungerar igen. Några inlägg finns klara, men inte utlagda, sen kanske det dröjer.

Jag hoppas
att Tomten ser hur snäll jag varit i år och känner på sig vad jag behöver. På önskelistan står sedan besöket i symaskinsbutiken också en Babylock Evolve – men den får nog stå där rätt länge.

Helgen med Galleri Hemsytt

[Barnvagnar utanför och trängsel inne – så var det nästan hela tiden!]

Tre dagar höll vi öppet på Galleri Hemsytt (hos ateljé/galleri plindberg i Gröndal i Stockholm). Det var helt fantastiskt roligt! Både att få ställa ut och visa upp och att kläderna dessutom sålde rätt bra. Vi fick många frågor om vi inte kunde ha öppet för jämnan och hur man får tag på kläderna när galleriet stängt. Inspirerande!

[När vi packade upp allt höll vi nästan på att inte öppna alls.
Kläderna var så fina att vi egentligen nog ville köpa allihop själva.]

[Bord och utställning längs den ena långväggen.]

[Längs den andra väggen hängde byxor, klänningar, skjortor och slipovrar på en ställning. I bakgrunden syns också vårt hatträd.]

[Längst in hade vi kassa och glögg. I hyllorna skymtar tofflor och haklappar.]

[Någon kikar på klänningar, någon visar brickan med pixiväskor
och någon undrar om det finns mer glögg...]

Nu är det tömt och städat i galleriet. Jag tror att jag talar för oss alla som ställde ut när jag säger att vi redan längtar till nästa gång. Och jag vet att vi har kunder som också gör det!

Pocket för de stora och pixi för de små

Det blev några till. Av bara farten... Och jag befarar att det blir ännu fler – i alla fall har jag fler som ligger tillklippta här hemma.

[Jag skäms lite över att jag klippte sönder den gamla fina julduken.
Men se så fina bokomslag och bokväskor det blev av den.
På Stadsmissionen gjorde den hur som helst ingen nytta.]

[Det vcackra Alexander Henry-tyget igen.
Både fodralen och väskorna har rött foder.
Väskorna har också små, röda tryckknappar från Snapsource.]

[Se här vad man kan göra av några gamla dukar... Ser ni fågelns öga?
Det är tryckknappen!]

Tygkassar spar miljön

Tjoho, jag har äntligen sytt en kasse till mig själv. Många saker att vara glad över, förutom själva det faktum att jag nu har en egen kasse. Dels fick jag testa min nya skärmatta och rullkniv – oj vad lätt det gick! Dels kom jag på hur man får fast bottenplattan på ett superenkelt sätt (bara att overlocka fyra raka sömmar – inte sitta och försöka få till hörnen som jag gjorde i förra försöket). Och så har jag skaffat kantband på rulle. Bara att åter konstatera hur skönt det är med riktiga saker.

Att det här är Knåpmoderns mönster är väl ingen som tvekar om. Men det finns andra. Jag hittade till exempel en sida med ”morsbags”. Det verkar vara ett projekt där syjuntor gör kassar som de sedan delar ut utanför matvarubutiker. Det mönstret kan nog vara värt att testa det med.

Mönster: Knåpmoderns dagiskasse
Tyg: Stadsmissionen
Glädje: att det var så lätt att sy väskan den här gången och att jag nu har en alldeles egen
Mindre kul: skulle väl vara att jag blivit sjuk och inte orkar sy så mycket i helgen som jag hade planer för.

[Fina Sprallinen på väg till mormor och morfar över dagen. Med nya fotominen...]

Välkomna!

Det är så underbart roligt att följa en idé från start till mål. I somras började jag fundera på om inte alla vi som sitter hemma och syr vid köksbordet om kvällarna när barnen somnat skulle kunna gå ihop om en utställning. Det kunde vi! Nu hälsar vi alla välkomna till Galleri Hemsytt i Gröndal i Stockholm den första helgen i advent. Kom och titta på, och handla, helt unika barnkläder.

Pocketfodralens vara eller inte

En bok och lite godis. Det är vad hemlisbytet ”Pocket och prassel” går ut på. Jag är med där i min andra blogg Tilde text. Bytet varar i tre månader och man skickar ett paket i månaden. I det sista jag skickade låg en deckare för sträckläsning, en påse non-stop och några ljus. Och ett pocketfodral.

Fodralet är sytt ungefär enligt Rinos beskrivning, men jag lade till foder. Eftersom jag inte hade några passande knappar hemma uppfann jag en lösning med bara snodd.


Det var kul och gick snabbt att sy fodralet. Men liksom Rino undrar jag över den egentliga nyttan. Använder man dem? När man läser böcker man skäms lite över på bussen kanske? Jag har betänkligheter, men har ändå redan planer på en julklappsversion och en strandversion...

Instruktion: Rino
Tyg: ”candle light” från Alexander Henry
Tillbehör: fodret är ett gammalt lakan, kantbanden är traderade, rundresår från Coop och bokmärkesbandet från en förpackning nya lakan
Glädje: att göra något nytt och att göra det snabbt
Fundering: är detta en nyttopryl eller en helt onödig grej?

Randig tröja

Oj, vad jag var arg när jag fick det här tyget och inte det jag hade beställt. De gröna ränderna är så intensiva att de nästan sticker i ögonen, så tyget har blivit liggande. Men en dag råkade jag se det tillsammans med något cerise och kom äntligen på vad det var som behövdes för att få ränderna att funka. För visst funkar det här?

Samma tröjmönster som alla de senaste tröjorna. Tre storlekar. Kul.

Mönster: Grue och Strand ”Sy sejt Børnetøj” modifierade till storlek 1–2 år, 2–3 år och 3–4 år
Tyg: Eisertrikå och mudd från lokala butiken
Kul: att tyget hittade hem

Landskapströja

Landskap på mage och rygg, blårandig eisertrikå på ärmarna. Röd mudd i halsen. Snyggt. Det tycker i alla fall jag ;-)

Mönster: Grue och Strand ”Sy sejt Børnetøj” modifierade till storlek 1–2 år, 2–3 år och 3–4 år
Tyg: Jofotex och Eiser
Glädje: tygerna passade så bra ihop
Synd: nu är landskapstyget slut hos mig, men det finns ju kvar i affären så risken att jag beställer mer är rätt hög

”Jag vill bli en slipover!”

Här går man lugnt och strosande runt på Syfestivalen och så. Plötsligt. Hör man en liten ynklig och bedjande röst. Man vänder sig om. Backar lite. Ser sig omkring. Hör rösten igen. Och där! Där hänger en rulle tyg som fullkomligt ber om att få bli slipovrar! Tja, det var ju inte annat att göra än att köpa en bit och göra det till viljes.


Mönster: eget, modifikation av det första försöket
Tyg: Blötbergsboden på Syfestivalen, mudd i precis rätt färg som jag bara råkade ha hemma och så de perfekta tryckknapparna från Snapsource som bara sitter på axeln för att de är fina, inte för att de egentligen behövs

Treårströjan med kjol

[Ber om ursäkt för den hemska bilden.
Det blev inte bättre än så här när vi hade brådis iväg och skulle slå in paket. Synd!]

Vi har just kommit hem från vårt första barnkalas. Barnet som fyllde år har vi känt sen både hon och Sprallin låg i varsin mage (ja, ni förstår säkert hur jag menar). Vi bor rätt nära varandra, men träffas ändå inte så ofta nu förtiden. Men tjejerna är liksom självklara för och med varandra. Sprallin sa så fort jag sytt pixiväskorna att en av dem skulle V ha. Så det fick hon i ett av paketen.
I det andra låg en likadan tröja som Sprallins, fast med röda ärmar.

Och en kjol med vinröda kantband och mudd. Jag struntade i att rita om det andra mönstret och sydde efter mitt beprövade mönster i stället. Fast jag behöll rulllfållen, för den blev så himla bra. Kjolen ska egentligen ha avvikande tyg i fickorna, men eftersom tröjan är lite rörig i mönster gjorde jag dem enfärgade i stället. Det hade nog varit snyggt med vinröd tråd till rullfållen, men det hade jag inte hemma.

Mönster, tröja: Meedom och Meedom ”Børnetøj 0–3 år”
Mönster, kjol: eget
Tyg: genomgående Jofotex
Trist: min kamera, den sjunger verkligen på sista versen nu
Kul: att Sprallin hjälpte till när vi sydde fast namnbanden, och att hon var med och valde vad kompisen skulle få i present