Ni anar inte hur länge det dröjde innan jag bestämde mej för att sätta saxen i det här påslakanet. Jag är fortfarande inte helt övertygad om att det inte skulle ligga i Sprallins säng istället för att bli kläder. Men det blir fina kläder ;-)
Tunikan är en variant av den jag sydde i höstas. Ärmsömmarna och ärmisättningarna är ihopsydda, sicksackade och sedan stickade – ordentligt och snyggt. Jag rynkade ärmsluten innan jag kantade dem. Det blev rätt pilligt. Kantbanden sydde jag fast på det krångliga men snygga sätt som gör sömmen osynlig. Det är Mamma M som lärt mig hur man gör:
1. sy fast kantbandet mot tyget räta mot räta
2. klipp bort ett par millimeter av sömsmånen
3. pressa, vik över och pressa igen
4. sy fast kantbandet från rätsidan exakt i diket mellan tyg och kantband (snyggast blir det om övertråden har tygfärgen och undertråden samma färg som kantbandet)
Mönster: Mamma M, aningen modifierat
Tyg: Påslakan från Små smulor, knappen är klädd i samma tyg
Svårighet: Precisionsarbetet med kantbanden. Jag fick inte heller till rätt ärmlängd, nu blev de trekvartslånga och det var inte riktigt meningen.
Glädje: Det är mycket möjligt att det här är det snyggaste jag sytt!
torsdag 17 januari 2008
Tunika
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
.JPG)
5 kommentarer:
Vad fin och vilket härligt tyg. Förstår att du är nöjd. Extra snyggt sytt kantband. Kanske ska våga mig på det sättet att sy nån gång. Jag är ju lite lat av mig. Jag tycker att det är svårt att få till avslutningen.
//Klockarbarn
Åh vilken härlig tunika. Tyget är ju helt underbart!!
Jättefin! Så roligt att du lev så nöjd när du äntligen vågat sätta saxen i det fina tyget. Tack för tipset om den osynliga kantningen!
Inte för att jag sett allt annat du sytt, men jag skulle tro att du har rätt. Verkligen superfin!
Vilket helt underbart tyg!!
Skicka en kommentar