Mormorskjolen

Ikväll ska jag gå hem och titta i min tygbyrå. Leta fram ett fint tyg och sy en kjol av det.

För ett tag sedan läste jag om syminnen i någon av sybloggarna (och nu får ni förlåta mej för att jag inte minns var). När jag läste tänkte jag direkt på den gången mormor och jag sydde en kjol. Jag var kanske sex år och hemma hos mormor på besök. Vi hade väl inget speciellt för oss när hon frågade om vi skulle sy en kjol till mej, och jag tittade förvånat på henne. Visst hade min mamma sytt en massa därhemma, men det här var speciellt. Mormor och jag skulle göra det tillsammans. Ur en djup garderob tog hon fram ett illrosa tyg med vita prickblommor - kanske var det inte ett tyg utan en gammal städrock? Och så klippte vi till det i lagom längd. Jag fick hjälpa till att sy på hennes gamla symaskin; hon hade en sån där trampmaskin som blivit omvandlad till elektrisk på gamla dar och bara syr raksöm. Resåren i midjan fick jag också trä; det var lite pilligt med säkerhetsnålen i resårkanalen. Jag var fascinerad. Från ingenting hade vi skapat en kjol! Och det ska jag göra ikväll också. För nu finns snart inte min mormor längre. Hon är urgammal och det är dags för henne att få vila. Igår sade vi hej då.