Hur gör ni när ni syr? Jag har ofta en process i flera steg, med ofrivilliga ställtider på grund av att jag måste jobba eller sova eller göra något helt annat. Ofta skissar och antecknar jag saker på ett papper ur pappersinsamlingen (som kuvertet ovan). Så här kan det gå till:
1. ”Å, vilket vackert/kul/tufft tyg. Det vill jag sy något av.” Köper tyg och kanske tråd och andra tillbehör som kan tänkas komma till användning.
2. Funderar på mönster och tar något att utgå ifrån.
3. Skissar på hur jag kan förbättra mönstret ;-)
4. Här händer det något så att jag måste sluta. Det är oftast bra, för då hinner jag tänka lite till.
5. Ritar upp mönstret och klipper ut tyget.
6. Försöker tänka ut i vilken ordning allt ska göras.
7. Tänker lite mer och inser att jag måste ändra.
8. Provsyr i tyget.
8. Syr. Ändrar efter verkligheten. Sprättar nästan aldrig. Men det är dumt, ibland borde jag verkligen göra det.
Väldigt sällan utgår mina projekt från behovet av nya kläder. Mer handlar det om experimentlusta och kliande fingrar. Hur gör ni?
tisdag 19 juni 2007
Arbetsprocessen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
.JPG)
7 kommentarer:
Men åh vad du är duktig. Jag blir glad om jag kan följa ett mönster ;)
Väldigt ambitiöst jobbat!
Jag har för ändamålet skaffat en fin anteckningsbok som jag knappt vågar använda med risk för att det blir kluddigt...
brukar däremot anteckna om något blir bra, rätt storlek, mått mm när jag gjort ändringar i mönster. så vet man om man mot förmodan vill göra en till.
i övrigt så funderar jag mycket innan jag sätter saxen i tyget och är det nått viktigt så provsyr jag i skräptyg.
Jag utgår oftast från behov faktiskt. Någon enstaka gång syr jag för att jag vill, men det är så trist om det inte blir använt sen.
Arbetsprocessen ser helt olika ut om jag syr efter mönster eller inte. Innan barn sydde jag aldrig efter mönster utan ritade själv. Det kräver massor med tråkling och provning och tester för mig.
När H föddes var jag så trött att jag började sy efter mönster och då syr jag oftast i ett rasande tempo. Klipper till, syr ihop och provar. Sen blir det som det blir :-) Oftast förvånande bra, men H är smal så jag får oftast ta in mönstren lite. Jag nålar nästintill aldrig. Måste jag fästa ihop så tråklar jag. Nålar och jag är inte vänner.
Vad kul att höra hur ni gör. Jag är för egensinnig för att följa ett mönster till punkt och pricka (och lite för okunnig i terminologin). Samma sak med matrecept, förresten. Och jag är lite för otålig för att vara riktigt noga, men har lärt mig att lite eftertanke i förväg gör att resultatet blir bättre.
Jag skulle gärna vilja sy utan nålar! Men det vågar jag inte.
Pröva! Det kan rekomenderas. Mycket enklare än med faktiskt. Och symaskinsnålarna håller mycket längre :-)
Jag skulle vilja lära mig mönsterkonstruktion, men alla kurser är så grundläggande och verkar mest handla om att modifiera kjol och byxmönster. Hur tråkigt är inte det!
Hmmm, mina projekt börjar oftast utifrån ett behov. Dock är kanske inte behovet alltid äkta.. Det kan lika gärna vara så att jag tycker något ser snyggt ut. (Precis som när jag köper kläder til mig själv)
Använder oftast ett mönster som utgångspunkt, men måste medge att jag sällan följer det. Däremot är jag inte strukturerad på det sättet du verkar vara med att rita och skriva först. Jag gör efterhand bara. Blir i stort sett alltid nöjd dock..
Skulle precis som Tyrvi ville lära mig mönsterkonstruktion, allra helst gå tillskärarakademin, fast det är nog bara en dröm!
Ja, det där med att lära sig göra egna mönster är rätt lockande.
Oäkta behov! Underbart, det är ju det jag har också. Skulle jag bara sy efter behov, skulle det bara bli kläder till mig själv. Men vuxenkläder tar mycket längre tid än barnkläder, materialet är dyrare och man måste vara mer noggrann.
Skicka en kommentar