Reklam

Nu måste jag göra reklam! Den lilla syateljén och butiken Karmosin på Söder i Stockholm är helt fantastiskt! Jag var där i förra veckan och klämde på tyger och modeller eftersom det blir bröllop i juli och jag ska vara tärna. Efter en stund kom jag fram till tyget – ett fantastiskt grön-blått thaisiden som skimrade i guld. Men modellen? Inget vara riktigt bra, tyckte jag, tills Anna styrde upp allt och sade precis vad hon tyckte att jag skulle passa i. Skissade fram en klänning som kommer att bli toppen, och började mäta.

Igår hämtade jag tygerna och tillbehören. Anna förklarade och förklarade och avslutade varenda mening med att jag måste ringa eller komma in om det var något jag inte fick till. Jag har visserligen sytt både brudklänningar och balklänningar förr, men det är länge sen, så det känns tryggt att veta att hon finns där om jag behöver.

När den är klar kommer jag troligen att beställa mer tyg av dem. Vardagsklänningar och linnebyxor till exempel. Om de har tid. De har en liten bedårande sexveckorsbebis att ta hand om också...

Fort och fel, uppdatering

När tröjan väl kom på barnet, visade det sig att halsringningen inte fungerade alls! Nu funderar jag på vad jag kan göra åt det utan att sprätta allt. Vad tror ni om att sy en resår i ringningen? Blir det obehagligt mot huden kanske? Alla förslag mottages med tacksamhet!

Fort och fel blir reservtröja till dagis

Fast fort gick det ju inte... tröjan blev ett ufo (unfinished obejct) och har blivit liggande i flera veckor. Livet är från en gammal t-shirt som jag hittade på Stadsmissionen. Nästa gång jag syr i gammal trikå ska jag var mycket mer noga med att prova ut pressarfotstryck och provsy kantband ordentligt. Jag kantade halsringningen med tygremsor från tröjan, men oj vad sladdrigt det blev! Nu hoppas jag att det inte kommer att synas så mycket på ett barn som inte sitter still många sekunder i sträck.

Mönster: Ottobre 1/2007 (blandning av tröja med kuvertringning och tröja med lång ärm)
Tyg: gammal t-shirt och girafftyg från Reprodepot
Svårighet: knepigt med gammal trikå som brer ut sig under pressarfoten
Kostnad: cirka 35 kronor
Tips: var noga med pressarfotstrycket, jag behövde dra ner till ett minimum, men insåg det inte förrän mot slutet...

T-unika

Om det går att sy barnkläder efter väldigt enkla mönster borde det väl gå att sy kläder till vuxna med enkla mönster också? Med huvudet fullt av idéer om hur detta skulle gå till attackhandlade jag tyg och kantband för ett tag sedan. Sen skapade jag min första t-unika!

Jag lade tyget fyrdubbelt och tog fram en t-shirt i lagom storlek för att mäta vidden över bröstet. Sen klippte jag. T-unikan består av två tygdelar där ärm och liv sitter ihop, som ett T. Ärmarna blir helt enkelt så långa som det återstår tyg när man mätt ut livet i brösthöjd. Livdelen gjorde jag utställd från ärmhålan hela vägen ut till tygkanten. Sedan mätte jag ut halsringningen fram enligt en blus jag gillar och sydde ihop alltsammans.

Överst på ärmarna lade jag ett litet motveck. Halsringningen och ärmarna kantade jag med trikåkantband. Och egentligen borde jag nog sprätta upp de sömmarna, för inte blev de jämna inte. Men det visar sig att jag är rätt långt ifrån perfektionist...

Nöjd över att äntligen ha en topp som passar i både längd och bredd! Vanliga damkläder är sydda för kvinnor som är 167 centimeter långa, och det märks tydligt när jag provar dem att jag är en aning längre än så...

Mönster: eget
Tyg: viskostrikå och trikåkantband från Tygverket
Svårighet: lätt
Kostnad: cirka 150 kronor (banden var dyra!)
Tips: lägg inte bara veck och nåla, sy fast dem först

Tunika eller tröja?

Den stickade tunikan är så gott som klar. Nu återstår bara att hitta åtta fina, gula knappar. Mönstret är Klockarbarns och Klockarbarn själv har fått hjälpa mig när jag fick hjärnsläpp och glömt bort allt vad stickning heter vid något tillfälle. Under tiden jag stickat har jag upptäckt att det inte är som att cykla; man måste lära sig igen och igen. Vissa saker verkar dock sitta i ryggmärgen, till exempel att sista maskan alltid ska stickas rät. Men varför? Montering är jag faktiskt också en stjärna på!

Tunikan blir väldigt fin, men aningen liten. Kanske är det mer en tröja än en tunika. Nästa gång, för det blir sannolikt fler, ska jag tänka på att prova under tiden jag stickar så att längden blir rätt.

Mönster: Klockarbarn
Garn: ekologisk bomull från Ateljé Huskroken på Gotland
Svårighet: lätt (för den som kan)
Kostnad: fem nystan à 120 kronor (men det finns ju billigare garn och det blev mycket över)

Papperspyssel

Lite pyssel blev det i alla fall igår. Det blev ett glittrigt rosa minialbum som tack-för-besöket-kort till min guddotter. Hon är sedan något år inne i värsta rosa glitterperioden... Jag framkallade (heter det så fortfarande när bilderna är digitala?) bilder från vårt besök på Crimson och köpte rosa papper i vanliga pappersbutiken. Resten är sånt jag hade hemma; det börjar bli en del. Här syns bara omslagssidan med fönstret jag klippte ut med nagelsaxen... Omslaget är vikt på tre så att fotot och baksidan av klämmorna inte syns när man öppnar albumet. Insidorna är underdekorerade om man jämför med annan scrapbooking – men jag gillar dem så och de ska hålla för en femårings bläddrande. Bladen sydde jag ihop med silvergarn och så knöt jag en liten tofs av resterna. Hoppas att hon tycker om det!

Det sa stopp

Flera saker håller mig tillbaka nu. Det blir inte mycket pysslande för att:
- solen skiner och jag vill vara ute
- jag har (för) mycket vanligt jobb som tar helger och kvällar i anspråk
- Sprallinen sover en gång och inte två på dagarna
- jag har fått en beställning på solstrålemössa – någon vill betala för den och då vågar jag inte ens titta på symaskinen
- halsringningen till tröjan med girafferna blir ful
- jag upptäckte att mitt midjemått inte ens fanns med i storlekstabellerna när jag skulle sy något till mig själv.

Eller så är det helt enkelt inte rätt tid nu. Och förresten stickar jag. Och måste ha mätt fel, för igår fanns jag plötsligt med i tabellerna igen... Kanske finns det hopp?

Det ska bli en tunika

Igår fick jag äntligen möjlighet att gå till favvobutiken för garn. Sticka och virka har bara öppet kvällstid och på helger så det var varit lite svårt. Men nu alltså! Köpte garn till Klockarbarns tunika och började sticka på kvällen. Så här långt kom jag under schlagerfinalen. Det kommer att ta lite tid, men det blir bra och det är onekligen mer socialt att sticka än att sy.

Garnet är skimrande vacker ekologisk bomull – man blir lite kär bara av beskrivningen:

Eko-garn tillverkas av bomull som kommer från små självägande bönder i Peru. Bomullsbusken får växa långsamt och frukten mognar under lång tid. Det ger långa fibrer och en hög kvalitet. Varken konstgödning eller kemiska bekämpningsmedel används. Bomullen skördas för hand. Garnet är KRAV-märkt ...

Snart trettio graders värme!

Om en liten, liten stund reser Sprallinen och jag till min kompis i Tyskland. De hade trettio grader varmt där i helgen (när vi hade långkalsonger här hemma). Och vi har bara en solhatt. Så jag mätte huvudet på tvären och längden och sydde en sjalett i samma tyg som förlädesklänningen, gjorde knytband av jeanskantbanden. Fast ärligt talat tror jag inte att den kommer att sitta på speciellt länge. Ja, ni ser ju på bilderna.

Basen på triangeln är 43 centimeter och den är 35 cm hög. Jag fållade kortsidorna och satte kantband längs basen. Kantbandet var totalt en meter långt; då funkar det bra att knyta i nacken.

Sömlös klänning

Det ska bli mycket spännande att se hur den här klänningen passar på. Klänningen har korsade axelband och inte en enda söm (förutom cirka tre meter kantband). Mönstret har snälla, snälla Gekko delat med sig av, men jag har förlängt det eftersom min tjej är lite äldre och längre. Tycker att det syns att klänningen nu blir lite mer avlång än tänkt. Men Sprallinen är rätt smal, så kanske kommer det att funka.

Åter känns det som ett protyparbete. Lite slarvigt för att snabbt se hur det blir, liksom. Att det var länge sedan jag sydde knapphål blev rätt uppenbart – men efter lite träning kan det nog bli okej. Men mitt stora problem är hur man gör med kantband i 90 graders vinkel. Ska man vara urnoga och sy av hörnen, rundar man eller finns något smidigare sätt? Vet nån?

Gillar kantbanden i jeanstyg. Lite dyrare än vanliga men det gör klänningen lite tuffare och som jag tänkt den ska den passa över ett par jeans.

Mönster: Alt om håndarbeide 2/1980 (stort tack, Gekko!)
Tyg: gammal sängkappa från Stadsmissionen och kantband i jeanstyg från Söders tyger
Svårighet: inte en söm!