Tingelingelinge tåget går

Sprallinen har en kompis som är galen i tåg. Han bygger tågbanor över hela vardagsrummet, kan alla märken och modeller och tar ut sina föräldrar på tågresor vissa helger bara för att få åka. Jag tror nästan att han föddes med ett tåg i famnen. Det var i så fall för fyra år sedan, och idag hade han födelsedagskalas.

[Jag önskar att jag hade tid att gotta mig mer i fållar och kantband – det blir så snyggt.]

Det var inte så svårt att tänka ut vad han skulle få i present. Men jag är ändå lite osäker på hur kul en fyråring tycker att det är att få kläder i present. Vad har ni för erfarenheter kring det?

[Sprallinen på väg till sin kompis med tågtröjan i paket. Kolla in snyggaste kjolen! Det är fantastiska Sara på Willow and Moo som färgat och sytt den. Jag fattar faktiskt inte hur hon gjort, men resultatet är så coolt. Sedan tidigare har vi ett par regnbågsfärgade tajts från henne, likadana som Jes beställde.]

Mönster: eget, storlek 4 år (eller nuvarande Sprallinstorlek helt enkelt, jag vet inte exakt vad det skulle motsvara)
Tyg: nattåg från Jofotex med ekologisk bomull i trikån
Bäst: min nya maskin och tröjmönstret
Synd: att jag knappt har tid att sy (men det blir bättre i julhelgen tror jag)

Små, små skor till små, små fötter

En liten liten kille ska få stoppa sina makalösa bebisfossingar i de här sockskorna. Visst är de bedåriska!

De är så små så små, inte minns jag att bebisfötter kunde vara riktigt så små. I värsta fall får nog storasyster ha dem till en docka i stället. Inte så dumt det heller kanske.

Mönster: Saartje's bootees (mönstret ligger som en pdf i högermarginalen)

Garn: Opals sockgarn

Stickor: 2,5 mm

Positivt: ett lagom litet projekt för tevesoffan

Negativt: jag är inte överdrivet imponerad av garnet (kanske delvis för att jag fick nysta om det eftersom det hade tovat ihop sig i nystanet)

En blick mot femtiotalet

Så här ser det ut hemma hos mig när jag syr. Ungefär. Vid köksbordet, så 00-tal det är! Läs mer om Libbys symaskinstankar på bloggen Femtiotalsjakten. Kommentera gärna hos henne med egna symaskinsberättelser!

[bilden är lånad från bloggen Femtiotalsjakten, som hämtat den ur Allt i hemmet 1958]

Snöflingan

[Här har Sprallinen alldeles på eget bevåg kompletterat snöflingekjolen med en röd underkjol. Det blev rätt effektfullt, tycker jag.] 

Vi har gråväder och höstrusk. Inte en vit jul i sikte. Kanske just därför ville Sprallinen vara snöflinga på avslutningen på barndansen i lördags. De andra barnen skulle vara änglar och tomtar och pepparkakor, men hon var väldigt bestämd med att hon skulle vara snöflinga.

Kjolen blev mycket enkel, men fin och fullt fungerande för en liten snöflinga, eller hur. Så här gjorde jag:

1. Klippte tyllen i 30 cm långa våder. Jag hade tyg till två våder, men så här i efterhand skulle jag nog velat ha dubbelt så många, så att det fyller ännu mer.
2. Sydde ihop våderna till rundlar.
3. Lade den ena rundeln i den andra och sydde rynktråd genom båda lagren.
4. Rynkade till ungefär 70 cm i midjan.
5. Sydde en mudd på cirka 55 cm.
6. Sydde fast kjolen mot mudden och stickade ner sömsmånen så att det inte skulle bli så sticksigt
7. Sydde på paljetter lite utspritt över det övre lagret.

Mönster: eget, om man nu kan kalla det mönster
Tyg: tyll på 3 meters bredd från Tygverket, mudd från förrådet
Tillbehör: vita paljetter från Tygverket
Trist: novemberljusfotografering
Kul: uppfinneriet, det är nästan det jag gillar mest med att sy

Kusintröjor

Japp! Det gick helt smärtfritt att bandkanta i halsringningen också. Visst kunde jag finjusterat sömmarnas placering lite mer, men för första plaggen kan jag inte vara annat än nöjd. Fantastiskt jättenöjd, om sanningen ska fram.

Det är Sprallinen och hennes kusin som ska få tröjorna. Valet av färg på kantbanden bestämdes av velouren som ska bli byxor att höra till. Att just det tyget var Hilcos interlock var en lyckträff insåg jag när jag någonstans läste att det är bland det enklaste att få snygg med bandkantaren. Den stora frågan nu är när byxorna kommer att bli sydda – det finns ju inget att bandkanta på ett par byxor i velour...

[Fåll med avig trenålssöm. Jag klistrade fast ett block häftlappar på sybordet som guide – i väntan på fållningstillbehöret.]

Mönster: Ottobre Creative Works, den raka modellen, stl 110 och mitt eget i storlek 2–3 år

Tyg: JNY designs härligt gula moln (jag kan faktiskt inte se mig mätt på det tyget) och vinröd Hilco-interlock

Glädje: ny leksak som fungerar så bra

Kul: att bandkantningen går så snabbt och smärtfritt

Positivt: surret från maskinen som matar och syr så fint

+++: allt med de här tröjorna

Bandkantaren och jag!

Tittatittatitta! Så fint det blir!

Lite pill att få in själva kantbandet (tack AnnaKaisa för att tipset om att ha långa kantbandsremsor!), lite pill med att förstå hur apparaten ska sitta fast, men sen. Maskinen matar och syr och allt blir perfekt. Än så länge har jag i och för sig bara testat raka sömmar – men strax blir det halsringning. Håll tummarna!

Första covrade plagget

Jag undersöker min nya maskin, en Janome Coverpro 1000. Parallellt läser jag vad andra bloggare, som Gekko och Thea, skriver samt känner igen mig i Uplandsgårdens bryderier. Jag är glad över Lindas film på Youtube där hon visar hur man enkelt fäster trådarna. Och jag känner hur det rycker i ha-begäret. Kantbandspressarfoten ligger och väntar på mig i butiken, men jag vet att det finns en hel del annat att upptäcka med. Sömnad är en materialsport!

[Inga fancy bilder på snygga sömmar här. Möjligen kan man se den vita sömmen på halsringningens avigsida där kantbandet fortfarande är oklippt. Det bjuder jag på.]

Den här tröjan sydde jag mest bara för att testa, både täcksömsmaskinen och Ottobre-mönstret. Lat som jag var valde jag något som funkade med vit tråd eftersom det satt i maskinen från början.

Kantbandet i halsen stickade jag ner med tvånålssömmen. Det var rätt meckigt att få till det i svängarna och jag vågade inte gå så nära kanten än. Maskinen känns tung och svårstyrd när det inte bara går rakt fram, men det kanske mest är en träningsfråga. Utan den genomskinliga pressarfoten hade det varit nästan omöjligt.

Ärmarna fållade jag innan jag sydde ihop dem. Jag vet att många syr på det sättet, men nästa gång tänker jag nog ändå försöka fålla sist, jag tycker inte om den hårda kant det blir annars (och min vanliga symaskin har lite svårt att sy ner en tjock sömsmån). Undrar om den så kallade friarmen fungerar för små barntröjsärmar.

Livstycket fållade jag när hela tröjan var ihopsydd. Det gick utmärkt.

Mönster: Ottobre Creative Workshop, raka modellen, storlek 110

Tyg: Jofotex gamla uggletyg och Hilcointerlock

Kul: att upptäcka nya maskinen och alla tillbehör, massor av upptäckarlusta kvar

Trist: tröjan är jättestor så trots att Sprallinen är 107 cm lång borde jag nog hålla mig till 104 ett tag till – men hellre för stor än för liten

Läser på...

Så fort tillfälle ges kommer jag att läsa, sluka, allt Debbie skriver om täcksöm. Gissa varför ;-)

Tvångsmössor?

– Jag tänker i alla fall inte ha en sån mössa, sa Sprallinen. Till slut, mutad med russin, kunde hon tänka sig att ha nån av dem på sig för fotografering. Så nu står jag med 6 mössor som hon i alla fall inte tänker ha. Vad tycker ni att jag ska göra med dem?

Fem mjuka sköna mössor i velour. Storlek 46-48, 50-52 och 53-54. Någon intresserad?

Och så en glatt orange-gulrandig.

Mönster: inspirerad av Welinder

Tyg: retrovelour, mjuk som bara den!

Tyg 2: den gul-orangerandiga är gjord i Jofotexvelour

Kul: att hitta på ett nytt sätt att sy mössor och att de blev så söta på (jag var väldigt skeptisk, innan nyfikenheten tog över)

Aptrist: att jag inte kommer att få se någon av dem på!

Garn och choklad

Jag har varit med i ett av Sticka meras hemlisbyten och är jätteglad för det fullmatade paket jag fick i fredags. Vilka garner! Vilken choklad! Tack!!!

Nu återstår att hitta på något med garnerna. De är så vackra ihop så de måste nog få fortsätta att vara med varandra. På något sätt.

Bella, mysteriestickning

Man kan köpa grisen i säcken. Blunda och betala. Ge sig på mysteriestickningar. Man kan göra det – och å, vad kul när det blir så här bra! Det enda jag visste när första mönsterdelen släpptes för några veckor sedan var hur mycket garn som skulle komma att behövas och att det skulle bli ett plagg för den övre fjärdedelen av kroppen.

Sen har jag stickat spetsar som aldrig förr! Det är ju egentligen inget svårare än aviga och räta, några omslag och så några ihop, men att tänka ut alltihop imponerar på mig. Avmaskningskanten på ena kortsidan var genial!

Totalt fick vi fyra mönsterdelar, vilket känns alldeles lagom när man stickar i blindo. Delarna var också alldeles lagom långa – jag stickade de flesta samma kväll de släpptes. Tack Eva i Stäket, som är Bellas mamma. Nu vet jag att det är en halsvärmare och ska ut och leta knappar som kan passa till.

[Här ligger halsvärmaren på tork på strykbrädan. När jag provade den såg den inte riktigt ut som på Evas bilder – kanske får jag blocka om den så att kurvan blir kurvigare, eller bara sätta knapparna lite annorlunda.]

Undrar om inte min mamma vill ha en sån här i julklapp? Fast i en annan färg.

Mönster: Bella, Syfestivalens mysteriestickning, hösten 2009, av Eva Andersson

Garn: Handfärgat merinosilke (hur mjukt som helst!) från Stäkets hantverk och design

Stickor: 3,5 mm, mönstret säger något annat, men det gick bra med vanliga strumpstickor (2 st.), mindre än 50 gram

Provlappar: stickfasthet är en sån där intressant sak som jag aldrig tar mig tid att prova... Så här i efterhand vet jag att jag borde ha använt stickor 4 i stället

Skoj: lätt och pillemariskt litet projekt

Tips: ladda ner mönsterdelarna före helgen om du vill göra en egen Bella, sedan tas de bort

Klänningskrig!

Det är som sagt bara klänning som gäller när barnet själv får bestämma. Och vi har inget emot klänning, så länge hon inte fryser, det går att leka i dem och de går att tvätta. Den här kan man ha byxor under, den fastnar inte om man klättrar eller springer och det är bara att slänga in den på 60 grader om det skulle behövas. Snurrpatrullen meddelar också glatt att det är en bra snurrklänning!

Mönstret är detsamma som för tröjan i förra inlägget. Jag förlängde på motsvarande sätt – och den här klänningen kommer att räcka länge! I halsen har jag kantat med samma tyg som volangen. Så här gjorde jag kantningen:

1. Klipp en remsa som är 75 procent av halsringningen och 6 cm bred.

2. Sy ihop den till en cirkel.

3. Mät ut fjärdedelar på båda halsringningen och kantbandet.

4. Lägg tygerna räta mot räta och overlocka ihop.

5. Sy med förstärkt raksöm en bit längre in på bandet (jag måttar med en pressarfotsbredd), då blir kantningen lite bredare än bara overlocksömmen.

6. Vik över kantbandet och sticka fast från rätan. Här använde jag en tvillingnål och lät den vänstra nålen sy i diket och den högra på kantbandet.

Jag hade glömt hur enkelt och snyggt det blir med den här metoden. Ingen läbbig skarv i halsen som måste sys ned med motvillig maskin, ingen hög kant som riskerar att förskjuta det ena lagret tyg när man syr ihop det. Bara snyggt! Har man nu ingen kantbandsapparat kan man ju faktiskt göra på det snygga sättet.

Klänningen fick en volang som Ottobre inte hade med. Jag har sett den här typen av volanger på tyska webbplatser. Man använder rullfållen för att sy på volangen på kjolen och sedan rullfållar man även volangen. Här tyckte jag att det blev fint utan att bli för pråligt, eftersom färgerna är så nedtonade.

Stryka på-märke med hjort. Vi får se om den håller – den har redan ramlat bort en gång, men jag strök fast den lite bättre och håller tummarna.

[Snurrpatrullen har även testat klänningen i FF-grenen sänghoppning. Tummen upp!]

Mönster: ottobre 6/2008, storlek 104, lätt modifierad

Tänk på: mönstret är på vanligt Ottobremanér väldigt brett, ta in mitt fram och mitt bak några centimeter så blir det bättre

Tyg: E-slöjd och Tygverket, stryka på-märke från Farbenmix

Kul: vinterklänning som man gott kan ha ett par brallor under (tycker mamman)

Hade glömt bort: hur underbar E-slöjds trikå är.

Bortskämda barnet: vill inte ha på sig något annat

Tröjkrig!

– Jag älskar inte byxor, säger Sprallinen varje morgon och vill i stället ha strumpbyxor och klänning. Vi som är hennes föräldrar hävdar att det är för kallt. Kompromissen blir klänning och byxor, byxor som man får ta av sig när man är inomhus. Varför i all världen har jag då sytt ytterligare en tröja, undrar ni kanske.

Jo, för att det fanns tyg till precis en tröja (en halvmeter) och för att jag ville testa mönstret, som också finns i en klänningsvariant. Och kanske för att jag gillar tröjor? Tror ni att hon ville ha sin nya tröja?

Det sitter fem rader resårsmock precis under halskanten. Kul idé, men svårt att få snyggt. Nästa gång syr jag resårsmocken efter att halsringningen är kantad, så kanske det är lättare att placera den rätt. Ärmarna är blusigt pösiga och avslutas med insydd resår. Både ärmarna och livet är förlängda 4 cm.

– Mamma, jag älskar inte den. Jag vill ha klänning!

Själv älskar jag det röda zickzackbandet som tittar fram i underkanten och ger tröjan lite sving. Det tror jag Sprallinen kommer att göra också, vad det lider.

Mönster: Ottobre 6/2008, förlängd storlek 104

Tyg: singeljersey från Myllymuksut, tyget är jättefint, men krullar sig nåt odrägligt

Kul: mönstret är fint och tröjan sitter bra

Inte lika kul: jag fick ingen ordning på resårsmocken fram, kanske måste jag skruva lite till på undertrådsspolen så att den inte drar fullt så hårt

Bortskämt barn: älskar inte allt hennes mamma syr åt henne

Helgdagsrock åt far

... eller kanske inte. Men en tröja har han fått i alla fall, faren. Och det ryktas om att arbetskollegerna blev lite smått avundsjuka när han hade den på sig i dag ;-)

Jag blev så glad när jag hittade ett mönster på herrtröja. En helt vanlig t-shirt, utan extra allt. Men så bra den blev. Sitter riktigt snyggt över axlarna! Och här skulle ni så klart få se en bild av tröjan på den riktiga modellen, men se det gick inte.

Mönster: Burda style, storlek medium

Tyg: Eisertrikå och mudd från Jofotex (favorittyger båda två, nu på upphällningen)

Bra: att ha hittat ett grundmönster även för herrtröjor.

Tyvärr: räcker tyget inte till en tröja till mig också, inte heller till mannens kolleger, men det kommer andra tyger

Konsten att skilja styrbord från babord

Har någon sett min sylust? Jag tycker att jag letat överallt – till och med under soffan där hemska dammråttor huserar. Den glänste till lite på syjuntan som startat för hösten, men försvann sen igen. Nåja, tänker jag, den kommer väl fram när den blir hungrig, och så lägger jag upp maskor för en ny stickning.


Maj månads sockor från Sticka meras sockklubb har jag velat sticka sen jag såg mönstret. I det famösa Noro-garnet! Sagt och beställt.

Jag ville sticka båda sockorna samtidigt och lade därför upp dem på min långa rundsticka på 2,5 mm. Här började garnet trilskas. Det är ojämt och under uppläggningen gick det till och med av. Efter några varv blev jag allt mer osäker på det här garnet – det känns sticksigt och ojämt. Jag fortsatte sticka, till och med när jag insåg att färgerna inte skulle matcha alls. Ser ni, de är helt tvärtom. En grön strumpa på styrbordsfoten och en röd på babords.

Mönster: Kristin Nybergs Bifröst
Garn: Noro sockgarn
Stickor: 2,5 mm, 120 cm rundsticka
Vackert: Färgerna är härligt mättade och verkligen vackra, jag funderar på allvar att repa upp den ena sockan, nysta upp det åt andra hållet och sticka om den (men det kommer jag ju inte att göra...)
Bra: mellanstorleken är perfekt för mina fötter
Gillar inte: att garnet är så ömtåligt

Pocket och pyssel

Jag är med i ett hemligt byte i höst. Under tre månader skickar jag en pocketbok och ett ”pyssel” till någon som inte vet vem jag är. Och jag får tre paket från en annan hemlig vän. Det är verkligen bland det bästa i världen i kombination: litteratur och handarbete. Den som blir nyfiken kan kika in hos En bok om dagen och läsa mer. Själv kommer jag att blogga om Pocket och pyssel på mitt andra ställe.

(Jag skulle ju gjort reklam för bytet här tidigare om jag bara kommit på tanken. Kanske finns fler sybloggare som gillar att läsa böcker ;-) Nu får ni i stället hålla utkik efter nästa byte hos En bok om dagen.)

Äppelmelodi

Om du har ett äpple
vill du dela det med mig
i en äppelmelodi,
eller vill du ha det goda
äpplet för dig själv
inte få någon melodi
Dela med sig, eller snåla
en vanlig fråga får man tåla
Om du har ett äpple
vill du dela det med mig
eller tar du hela själv, va?

Äppeltyget räckte till en tröja till mig också. Jag är lite tveksam till mönstrade vuxentröjor, men å andra sidan försöker jag ju komma bort ifrån det evigt svarta jag haft så många år.

Mönstret är riktigt bra – Ottobres Creative Workshop – samma som jag använde för molnlinnet. Det är stort i storlekarna, men går man ner en eller ett par storlekar så blir det toppen. Jag gillar att det är lite extratyg, osynligt rynk i sidsömmarna, över bysten på de större storlekarna, och jag gillar ärmarna som är precis lagom smala, även om det inte syns på bilden.

Egentligen sydde jag den här tröjan före linnet, jag har bara inte tagit mig tid att blogga om den. Linnet sydde jag en storlek mindre och det var ännu bättre.

Resten av äppeltyget tror jag att jag ska dela med mig till en annan sybloggare av. Så får vi en fin äppelmelodi!

Mönster: Ottobres Creative workshop 303 ”De bästa damtopparna”, kortärmad och u-ringad i storlek 44
Tyg: skön interlock
Bra: att hitta ett mönster som kan fungera på många varianter
Lite trist: halsringningen blev en aning sned

Titta, titta, titta!

Jag har fått mitt ekohemliga paket! Titta så fint. Det var ju inte direkt svårt att förstå vem som skickat det – mepsdrottningen och ekobyteschefen själv Stora lilla J. Stort tack!


Tyget kommer att bli en kjol när jag äntligen tar mig samman och gör ett eget mönster a la Sew what skirts! Det blir fint, tror jag.

Mönstret är för stickade tyger och precis i min stil.

Godiset... Mmmm riktigt reko i dubbel betydelse.



Och så huvudingrediensen. En alldeles egen Sprallinmeps med femtiotalskänsla. Ser ni blomman på sidan. Så tjusig, så tuff!

Moln till mor

Jag har inte alls sytt så mycket som jag trodde i somras – kanske för att jag blev sjuk under det som skulle vara mina huvudsakliga sydagar, kanske för att blåbärsskogen lockade mer, kanske för att det var rätt mysigt att läsa böcker också...


Men lite har min garderob blivit utökad. Det här molnlinnet var ett test som föll mycket väl ut. Mönstret är Ottobres Creative Workshop, och linnet är egentligen bara en tröja utan ärmar men med kantband. Mönstret är toppen! (Jag har sytt en obloggad tröja av det också.)

[Till och med v-ringningen blev snygg! Trots att kantbandet är vikt i fyra lager.]

Jag sydde kantbandet precis enligt instruktion. Först overlockade jag på det från avisidan, sedan stickade jag ner det från rätsidan. Det blev alltså vikt på fyra, inte tre som jag brukar göra, men funkade bra ändå. Ända kruxet var att få det snyggt i sidsömmen eftersom jag inte sydde ihop linnet förrän efter att jag kantat ärmhålen (vilket var mitt enda avsteg från sybeskrivningen).


Egentligen gillar jag inte mamma-barn-matchning. Men när det nu finns en molnklänning och ett molnlinne kunde vi ju testa i alla fall... Pappan vill inte ha någon egen molntröja, säger han i alla fall.

Mönster: Ottobre Creative workshop 303 ”De bästa damtopparna”, storlek 42, förlängt cirka en decimeter
Tyg: JNY designs molntyg av fantastisk kvalitet, gul interlock från E-slöjd
Glädje: linnet passade så bra och blev snyggt
Undran: kan man ha molnkläder på ”allvar”, även efter semestern?
Fråga: Är det någon som känner till ett bra mönster på herrtröjor?

Sommarpyjamas

Vi är ute i stugan i flera veckor och har riktigt sommarlov. I frukttädgården mognar päron, plommon, krusbär och sju svarta vinbär (vad gör man med sju svarta vinbär?). Och äpplen. Hur många som helst, som jag ska koka mos av om någon månad. I stugan står visserligen symaskinerna redo, men de har inte kommit till så stor användning än.

Men en pyjamas har det blivit i alla fall. Sprallinens långärmade, långbenta pyjamaser känns lite för varma mitt i högsommaren. Eftersom nästan alla barnmönster ligger kvar i stan är den här helt fristajlad. Sånt lär man sig också på.


Byxorna är sydda helt på overlocken. Linningen gjorde jag med Gekkos snabbaste metod. Men jag får inte till det där så bra – kanske ska man vara mer noggrann och, ve och fasa, nåla? De gånger jag har provat blir det tjorvigt. Benmuddarna är tänkta att ge lite lagom puff, utan att sitta åt.


Överdelen är härligt vid. Även den är till större delen sydd på overlocken. Rullfåll rules! Ärmen har en liten, liten puff och en halv rad fusksmock på ovansidan (fusksmock regerar också har jag sent om sider insett). Halsen är bara fållad till en dragsko med små knapphål för bomullsbandet fram.


Mönster: obefintligt
Tyg: mjuk och härlig äppelinterlock, finns i rätt många webbutiker, bland annat danska Malika och Rosa
Mudd: ekologisk från Swelogent
Plus: kul att uppfinna och hitta på
Upptäckt 1: det är fantastiskt roligt att sy fusksmock (synd att jag inte gillar rysch och pysch bättre)
Upptäckt 2: knapphål är svårsydda, bra att jag fick träna lite...

Här och nu-tröja

Nu tar jag tag i det här med kläder till mig själv. Kan inte längre gå i gammal och slitet som sitter halvdant. Så småningom kommer det jag syr nu att vara på tok för stort för mig, men nu passar det och man måste ju ändå leva nu.


Det jag gillar allra mest med den här tröjan är ärmarna. De är riktigt långa! Så långa som de aldrig någonsin blir på köpekläder – jag njuter. Kan ha tröjan bara för ärmarnas skull! Modellen är superenkel, framstycke, bakstycke, två ärmar och halsmudd. Fyra centimeters fåll på både ärmar och liv – gillar breda fållar! Klart.



Jag valda den tajtare halsringningen i mönstret, som egentligen är för luva, eftersom jag vill kunna ha tröjor under utan att de ska synas. Min tanke var att tyget i sig ger så mycket att det inte skulle spela någon roll, men det känns lite trist runt halsen. Kanske skulle jag hittat på något mer spännande där?

Tyg: tunnt kollegetyg från Hilco, köpt på brittiska Dots and stripes
Mönster: Farbenmix, förlängt 6 cm (+ fåll) i både liv och ärm
Gott: med en ny tröja i garderoben kan jag kanske komma mig för att kasta en gammal... Den här har favoritpotential tack vare den härliga längden!
Ont: Skulle halsmudden vara bredare och ringningen något djupare?

På väg till stranden, kanske?

Vissa kläder kan man bara ha vid speciella tillfällen. Ni vet, tjocktröjan på hösthelgen vid havet, lilla svarta på cocktailbaren och den blommiga volangklänningen till midsommar. Det här tror jag blir min gå-till-stranden-tunika.

[Skön tunika med viss gravidvarning – den är gigantiskt stor!]

Mönstret damp ner i brevlådan igår. Det kommer från Allers och tipset om att de skickar (skickade) gratismönster fick jag hos Sy-Mirre. Tunikan blev faktiskt helt färdig samma dag, förutom kantningen av ärmarna. Det är också den enda förändring jag gjort med mönstret.

[Lilltrollet ville också vara med på bilden.]

Det är något knas med urringningen. Ska jag sy tunikan igen måste jag rita om den lite. Dessutom gör jag nog en riktig infodring, som ger lite mer stadga. Och så kanske lite mer neutralt tyg?

Nu måste jag hitta en strand att gå till!

Mönster: Allers
Tyg: påslakan från loppis
Kul: att prova nya mönster och att snabbt bli klar, i vanliga fall blir saker jag syr till mig själv liggande hur länge som helst
Uppdateringstrist: tyget var för skört för en lekdag på Junibacken och sprack i ärmen... får se om jag sätter in en ny ärm eller fixar på annat sätt

Diagonala spetsstrumpor

Ja! Jag gjorde det – stickade två sockor samtidigt på en sticka! Från tårna och uppåt dessutom (varför bara lära sig en ny sak när man kan lära sig flera samtidigt).


Det där att sticka på rundsticka, magic loop, kommer jag absolut att göra om. Det var kul och jag ser klara fördelar med att få ränder och mönster jämnt fördelade utan att behöva räkna. I ett tidigare inlägg finns en kort beskrivning och länkar till hur man gör.

[Stora sockor med knöliga hälar.]

Däremot är jag tveksam till att sticka från tårna och uppåt. Själva tårna blev supersnygga, men hälarna gillar jag inte alls. Kanske finns det flera sätt att göra hälar när man början sticka från tårna, men det här passade mig inte alls. Jag hade också svårt att maska av tillräckligt löst i skaften, så sockorna sitter rätt hårt om mina ben. Det blir nog ”bra att ha”-sockor, snarare än favoriter.

[Och här är nästa par sockor, redan påbörjade. De ska bli Bifröst och dem får ni läsa mer om senare. I bakgrunden den fantastiskt fina sockgömman jag lyckades få köpa av Anna på Stickfrossa – hennes saker är beroendeframkallande snygga!]

Mönster: Diagonal lace socks, aprilmönstret i Sticka meras sockklubb
Garn: naturvit Fabel
Stickor: 2,5 mm rundsticka på 120 cm
Glädje: att lära sig så mycket nytt och att få ytteligare ett par sockor att använda (jag är verkligen egoist med mina sockor – bara till mig och aldrig till någon annan...)
Smolk i bägaren: den hårda avmaskningen, som jag så klart borde gjort om när jag upptäckte det, och de knöliga hälarna, som jag inte vet vad jag ska göra åt